Egentligen skulle jag vara på Jultorp Ranch hela den här helgen men det är jag inte. Och det svider i hjärtat.
Innan jag började åka till västa USA för att resa runt, bo på rancher, fösa kor och hästar var det Lollo på Jultorp som lärde Maken och mig det mest väsentliga om westernridning, hästhantering och cowboylivet i USA.
Det har blivit många resor till Jultorp. Det är lite som att komma hem när jag åker dit och det är en av de platser jag verkligen kan längta till. Jultorp är inte så långt borta i kilometer räknat men långt borta från vardagen räknat i upplevelse. Tre dagar där kan kännas som en långsemester. Jag skrattar så gott där, sover så gott där och äter så gott där. Och rider naturligtvis och träffar andra häst- och westernintresserade. Vad gäller hästarna och ridningen så är det så nära Montana man kan komma för att vara på vischan i Sverige.
Ok. Maken cowboysar sig på egen hand nu och jag får nöja mig med att drömma om hovtrampet mot marken när flocken kommer upp mot stallet på morgonen.
