Alla har åkt. Fyra dagars ridning och ett totalt avbrott från den vanliga verkligheten är över. Saloonen är tom och hästarna sträcker ut i sin frihet i hagen.
Det är en tradition på Jultorp att avsluta med en bit mat och ett samtal om de upplevelser man har varit med om. Alla får säga sitt. Nu sitter jag i bilen på väg till Stockholm och vardagen och tänker på allt jag har varit med om, hästarna jag har ridit och människorna jag har träffat. Alla skratt som jag har kiknat av. En sak träder fram tydligare än andra. Det var något som sades innan vi alla skildes åt:
Ibland behöver man inte resa långt för att resa långt.