I tisdags lyssnade jag på ett föredrag med Marika Wachtmeister där hon visade bilder och berättade om hur Wanås utställningar har utvecklats till vad de är idag från att man började visa konst på Wanås 1987. Det var föreningen Lidingökonstnärer som arrangerade denhär aktiviteten i samverkan med Lidingö Stad. Lyckat!
Om Wanås, årets utställning Footprints och exempelvis det aktuella projektet En annan väg kan du läsa på www.wanas.se.
Det jag själv tog med mig var någon slags stilla bekräftelse av att nästan allt är möjligt, att man måste våga tänka stort och att man inte ska kompromissa med sitt konstnärskap. Men också detta att ett skeende i allmänhet och ett konstverk specifikt kan tolkas så anmärkningsvärt olika beroende på med vilket tidsperspektiv vi betraktar det. Hatade och refuserade alster kan ge erkännande och till och med bli älskade om de betraktas i en annan tid. Så – det är nog klokt att inte vara för snabb med omdömen. Bra och dåligt är en sak och att tycka om eller inte tycka om är en annan.
Lämna ett svar