För några dagar sedan använde jag dans för att försöka beskriva en typ av måleri för en vän. Det var något enkelt som skillnaden mellan humppa och modern dans. Liknelsen fungerade som ett startskott och vi stannade kvar i dansens värld under en lång stund. Vi fördjupade oss och tog ut svängarna. Fick många skratt och faktiskt några insikter också.
Efter att ha släppt fantasin fri och ägnat oss åt allmänt kategoriserande kom vi efter ett tag in på vårt eget måleri.
Om det egna måleriet var en dans – vad skulle det då vara för dans? Är man bra på att dansa sin dans? Var har man sina styrkor och vad skulle man kunna utveckla? Hur är det med takten? Rörligheten, uttrycksfullheten? Hur skulle man VILJA dansa? Hur dansar man idag? Har man en utvecklad individuell stil eller släpper man loss i stunden och förlitar sig på ett gammalt rörelsemönster? Eller fegar man och viftar lite med armarna bara? Gör man något tillrättalagt & förväntat eller vågar man dansa sitt bästa?
Jag kan både känna och förstå mitt måleri lite bättre efter vårt samtal. Hur det har varit, var jag befinner mig nu och vart jag är på väg. Och en sak är säker. Jag måste satsa mer på träning för att kunna dansa som jag vill.
Min dans, 2003
Lämna ett svar