Arkiv för: Förhållningssätt

Ketchup

Jag har behövt ha tankarna kring egna måleriet och konstnärslivet i fred ett tag.

Utställningen i Helsingfors gick bra och samarbetet med Helena och Edson Cardoso på AVA Galleria kommer att fördjupas ytterligare. Jag är mycket glad över de olika projekt vi gör tillsammans och det stöd som de ger mig i mitt konstnärskap.

Men sedan… Överlag… Så här är det: jag har för första gången fått uppleva en riktigt överväldigande ketchupeffekt som konstnär och då tar det lite tid att hitta sig själv. Jag vet inte hur det är med dig som läser men för mig har det varit så att jag jobbat hårt och varit van att driva själv för att något ska hända. Det har gått bra och jag har nått de flesta mål som jag har ställt upp men så händer någonting som jag varken har grepp om eller helt förstår. Det kommer plötsligt inbjudningar och möjligheter från alla möjliga håll i världen. Jag är på något slags nytt trappsteg i mitt yrke och måste hitta ett förhållningssätt till det. Det går naturligtvis inte att vara med på allt. Långt ifrån. Samtidigt intalar jag mig att ta vara på möjligheter som ges om de ligger i linje med vad jag vill. Så klart.

Nu har jag hunnit i kapp mig själv mentalt. Har tänkt om vad gäller årets planer. Kommer att ha ett fantastiskt intressant utställningsår med många resor och nya kontakter, som jag tror kommer att betyda mycket för min fortsatta utveckling. Några utställningar är klara och några andra är under planering eller i ansökningsprocess. Någon separatutställning med helt nymålat material blir det inte förrän tidigast om 1 1/2 år. Men arbetet för en sådan känns verkligt stimulerande. Jag har påbörjat projektet och hoppas kunna ha den utställningen på något riktigt önskegalleri. Var får bli en senare fråga.

Ha det gott! Jag ska torka lite ketchup.

ketchupeffekt283764823432

Publicerat i Förhållningssätt, Insikter, Konst, Utställningar | 8 Kommentarer

Drömmarna

Allt det där man vill göra. Drömmarna som kommer inom räckhåll och låter sig lekas med. Som kittlar en under fötterna och modigt dansar loss i ens sinne. Som lockar till kiknande skratt och högt buret huvud. Som viskar: Vi är dina och vi är möjliga. Kom!

För en stund eller ett liv tumlar man runt mellan val, beslut, icke-val och icke-beslut. Ja. Nej. Jag vill. Kan jag? Och HINNER JAG?

Så mycket, allt möjligt, vill tränga sig emellan. Distrahera.

Vi närmar oss hösten. En tid då mycket nytt dras igång. Men är det våra drömmar vi följer eller startar vi ännu ett komma-emellan-projekt?

IMG_3958

Publicerat i Förhållningssätt, Inspiration | 5 Kommentarer

Jag är sommargäst i Sisuradio

Här kan du lyssna på ett program där jag är sommargäst i sisuradio: http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=1032 + klicka på Titti Hammarling Sommargäst.

Musiken är bortklippt i den här webbversionen men du kan ta del av hela samtalet. Det handlar om  mig som finlandssvenska, om mina verksamheter som searchkonsult och konstnär och en hel del om hur jag ser på ledarskap och personlig utveckling.

Publicerat i Förhållningssätt, Konstnärer, TV och press | Lämna en kommentar

Lite ogräs skadar inte

Ännu en sommarmorgon sträcker ut sig med löften och krav. Med olika innehåll beroende på de egna ramarna och prioriteringarna. Borden, måsten, möjligheter och oförutsägbarheter blandar sig i en tumlande rörelse.

Det är lätt att komma till korta. Att inte klara av eller hinna med det man vill. Nu när vi “ska hinna med så mycket och ha det så bra”

Att välja bort saker med gott samvete är en konst men ibland en ren nödvändighet för att det riktigt viktiga ska få plats.

I min värld väljer jag just nu bort ogräset. Ska sanningen fram kommer jag antagligen aldrig att stoltsera med en vacker och välskött trädgård.

Inte för att den är oviktig. Inte alls.

Utan för att konsten och kärleken är så mycket viktigare.

Låt oss njuta av våra sommarval!

IMG_4035

Publicerat i Förhållningssätt, Insikter, Inspiration | 6 Kommentarer

Ladda

Mornar kan inte vara mycket vackrare än vad denna är. Till på köpet är det en ledig dag. Det är påsklördag och jag har för första gången på mycket länge inget helgarbete som väntar. Ja, i alla fall inget måste-måste-arbete.

Mitt mål har varit att bli klar med alla målningar före påsk. Vara färdigmålad och ha dem ramade och med hänganordningar. Så blev det också. I torsdags fick de sista vad de behövde. Nu står de uppradade i en väl tilltagen bruttogrupp i studion. Där får de stå tills att galleristen Urban Lorentzon och jag i nästa vecka ska välja ut vilka som ska med till galleriet.

Jag tycker om att inte arbeta in i det sista med en utställning. Att ha tid för annat och att få lite distans till det jag har gjort. Att hinna ladda batterierna så jag kan njuta av vernissagedagen och alla möten som jag då får möjlighet att ha.

Vilken bra timing med en långhelg just nu! Vädret är underbart och dagarna får veckla ut sig i behaglig takt. Jag umgås, promenerar, filosoferar, skriver och målar. Äter och sover. Laddar, helt enkelt.

Hoppas att du också laddar och önskar dig god fortsättning på påsken!

P.s. Information om den aktuella utställningen får du exempelvis här. D.s.

battery-glow

Publicerat i Förhållningssätt, Måleri, Utställningar | 2 Kommentarer

Så många kullar det finns

Det är som att rida i ett obebyggt landskap. Man ska långt och för att komma dit man vill tar man sikte på en kulle längst bort vid horisonten. Man vet att det är åt rätt håll men under tiden man rider händer saker och ens bild av landskapet förändras. Bland annat kommer det hela tiden nya kullar. Kullar man inte såg från start. Kullar som också de verkar ligga åt rätt håll.

För många konstnärer, inklusive mig själv, är en utställning ett naturligt mål i ens arbete. Men precis som med ritten så händer det saker med måleriet och en själv under tiden man är upptagen med projektet. Man har ingen chans att riktigt veta hur det ska bli. Annat än att man kommer att bli klar i tid.

Tills man plötsligt börjar se andra kullar. Och fortsätter rida, måla, leva.

Jennifers bildspel 131

Publicerat i Förhållningssätt, Processen att skapa | 2 Kommentarer

Det lilla extra på en skogsväg i Värmland

Han var drygt 20. Hade varit på väg att droga bort sitt liv. I ett desperat försök att byta spår kom han in på behandlingshem och jag kom att bli hans terapeut. Under flera år följde jag honom i hans kamp och han lyckades faktiskt med tiden förverkliga sin dröm att börja leva "ett vanligt liv".

Dagen jag vill berätta om skulle vi provspringa sträckan av en halvmara.

För att göra något konstruktivt av hans fysiska överloppsenergi och gnagande rastlöshet hade jag nämligen lockat honom till att börja springa. Det funkade efter att jag slutade prata om det och istället gjorde honom sällskap ut på vägarna. Nu hade vi månader med otaliga löprundor bakom oss och vi hade bestämt att springa Stockholmsloppet tillsammans. Som en bekräftelse, ett mål och en rolig grej.

För att få grepp om hur långt det var ville vi göra ett testlopp.

Några av killarna från behandlingshemmet hade valt väg och mätt upp sträckan. Vi var peppade och i god form när vi sprang genom de värmländska skogarna på vackra småvägar. Hela loppet gick lätt. Vid mål stod ganska många från hemmet och väntade på oss. De hejade, räckte fram handdukar och hade gjort i ordning dryck och frukt till oss. Det var bara det att vi stannade inte. När vi närmade oss våra supporters tittade vi bara helt kort på varandra och fortsatte springa förbi målet. Vi sprang hela vägen tillbaka till behandlingshemmet, som låg 5 kilometer bort. Då var vi klara.

Jag har flera gånger kommit att tänka på det där loppet när jag de senaste veckorna har stått och målat. Minnet vill säga mig någonting viktigt. Om prestation och vikten av att ha glädje i själva utförandet. Om att ge det lilla extra.

Med det önskar jag trevlig helg!

IMG_6610

Publicerat i Förhållningssätt, Inspiration, Måleri | 3 Kommentarer

Kärlekens ansikten

Det var alltså i går man skulle passa på att ge lite extra kärlek, eftersom det var Alla Hjärtans Dag. Bra så. Vi kan knappast ge för mycket kärlek så länge det är äkta vara. Men kärlek fungerar nog vilken dag som helst och den behöver med säkerhet inte komma i form av köpta kort, rosor eller choklad. Just i dag, som är dagen efter, passar det utmärkt att tänka till kring uttrycken för hur vi uppskattar varandra. Andra visar inte alltid sin uppskattning så som vi skulle önska och själva skulle vi garanterat kunna bli bättre på att uttrycka vad vi känner så att andra förstår.

Vi borde värna om kärlekens många och olika ansikten.

Måleriet är kul ibland. Där kan kärlek smyga sig in utan att man planerar det och i motiv som inte i sig symboliserar några varmare känslor. Målningen nedan är ett exempel. Det handlar inte om några hjärtan precis men själv tycker jag att det är kärlek på gång mellan de där två.

Det finns många sätt att säga det på.

IMG_3223

   Nära – olja, 32×32

Publicerat i Förhållningssätt, Måleri, Vanliga dagar | 2 Kommentarer

Om vanor och förändring

Det finns en hel del kunskap i dag om hur vi handskas med vanor och förändring. Kort kan vi konstatera att människan är ett vanedjur. (Det har jag skrivit om tidigare.) Vi fortsätter helst att tänka och göra som vi tänkte och gjorde i går. Ja, motståndet kan vara stort till och med när vi verkligen VILL förändra något. "Hellre något dåligt som är bekant än något bra som vi inte har tillräcklig erfarenhet av". Detta för att vi söker kortsiktig tillfredsställelse framför något som lockar längre fram i tiden. Vi är bekväma och undviker att få vår trygghet rubbad. Alltså fortsätter vi ofta i gamla spår fast vi skulle vilja trampa upp nya.

Jag intresserar mig för sådant här för att jag arbetar med mänsklig utveckling och för att jag själv vill leva så nära det VIKIGA som möjligt. Numera är jag alldeles specifikt intresserad av vanorna i förhållande till konstnärligt utövande.

Två saker som jag tycker mig märka är att nya vanor ofta måste NÖTAS IN och att det hjälper om man lär sig att INTE DISTRAHERAS i det man vill göra när man väl gör det. Mera konkret: Det räcker inte att inse att man vill måla exempelvis varje dag. Man måste måla varje dag i kanske en månads tid innan den nya vanan börjar sätta sig. Ska man måla och man har något som distraherar så blir det ofta omålat eller halvdant. Det är som att vilja springa och samtidigt slå krokben för sig själv. Förändringar av ens vanor låter sig inte göras på en gång men börjar man bli uppmärksam på vad som distraherar och håller tillbaka så kan man lära sig att ta bort det eller åtminstone lägga det åt sidan för en stund.

Och nöta, nöta, nöta. Tills man utvecklar vanor som ligger i linje med det som är viktigt för en.

IMG_7632

Publicerat i Förhållningssätt, Måleri | 4 Kommentarer

Tråkigt?

Nu väntar här tre månader av very, very detaljplanerad tid innan det är dags för separatutställning i Stockholm i maj. Februari kommer att bli den sista hela målarmånaden INNAN och den blir INTENSIV. Jag räknar med extralånga dagar och har vikt alla helgerna för arbete i studion.

Tråkigt?

Nej, inte alls. Eftersom jag är i fas med min planering så känner jag istället att jag laddar lustfyllt. Ungefär som inför ett långlopp man vet att man klarar och kan njuta av. Ok. Man kan snubbla, få skavsår, magknip och allt möjligt under ett långlopp men det är bra mycket roligare att springa om man har en positiv bild i skallen än om man känner oro inför allt som eventuellt kan gå fel.

Det lär vara så att 90% av vår oro är helt i onödan – för sådant som aldrig kommer att inträffa. Försöker få mitt sinne att fatta det och att koncentrera sig på det som ÄR istället för att sväva ut i eventuella framtida tillkortakommanden. Jag lär få tillräckligt med utmaningar ändå.

Ha en trevlig helg!

IMG_2387W

   Foto: Göran Arvidson

Publicerat i Förhållningssätt, Måleri, Utställningar, Vanliga dagar | 3 Kommentarer

Mobile: +46 70 521 46 81 E-mail: titti@hammarlingconsulting.com
Producerad av 6ft5 & Krokedil.