Macho, macho

Det kan bli lite komplicerat med könsroller när man som kvinna har en cowboy inom sig. Inte en cowgirl utan en cowboy. Seg, tystlåten och fri. Hårt arbetande. Som driver hästar och kor över bergen och en och annan björn på flykt. Som istället för dagens modeoutfit bär hatt, shotguns och boots. Som tänker på vad som ska göras istället för på hur man ser ut.

Som mellan IRL i western sitter i Stockholm och läser Cowboy-tidningar. Med machosnubbar på omslaget. Och där bland annat kan lära sig How to win at cards, ride a bronc & wield a whip. 

Du förstår att jag kan bli lite kluven när jag får frågan om det kvinnliga i min konst. Om hur jag förhåller mig till dagens könsroller. Ibland flyger frågorna tätt intill min tinning men landar inte. Som om jag inte ens förstod.

Men det är klart att jag förstår. En del i alla fall. Och ser äkta identitet och schablonmässigt rollspel var jag än rör mig.

(Shotguns här: långa chaps.)