När jag gick till posten för att lägga en faktura på lådan så stötte jag på jättehunden nedan. Han väntade på sin matte. Hon var ganska liten.
Det var kallt nu på eftermiddagen, kallt för ovana stadsbor i alla fall. Hunden brydde sig dock inte om den sjunkande temperaturen. Han hade bara sin matte i tankarna.
Jag började själv att längta. Efter brorsbarn, New York och att måla riktigt uppluckrat utan att tappa bort mig själv och bilden.
Vad längtar du efter så du glömmer att det är kallt?
5 Responses to Längta så man glömmer det är kallt