Jag vaknar tidigare än "vanligt tidigt". Bilderna i huvudet tumlar runt och vill att jag ska stiga upp. De rycker i mig som en hund som tycker att matte är en trist sömntuta. "Varför ligga här när du kan leka med mig?"
Istället för att sova vidare tackar jag för inviten, kliver upp och ägnar morgonen åt att gå igenom lite olika bilder och planer.
Jag söker inget speciellt. Tittar mest och tänker. Testar några idéer. Hamnar i vildhästprojektet och ser att jag har bra material. Att jag har vad jag behöver. Sorterar och sammanställer. Går på vilken känsla jag vill förmedla. Den vägleder mig.
Fortsätter och börjar titta på en del fotografier jag har tagit. Kollar vad jag tycker om och vad jag klickar förbi. Fastnar vid den här bilden som jag tog i Köpenhamn för ett tag sedan. De rent fotografiska kvaliteterna spelar inte så stor roll. Den verkliga historien bakom lakanet i fönstret kommer jag aldrig att få höra.
Jag fångas för att motivet leker med mig och utmanar mig.
För att det gömmer svaret och får mig att leta.
