Ibland får man till det. Man behöver inte vifta med armarna alls. Står bara helt fint i balans. Det är ordning & reda. Koll på läget. Ja, kanske till och med nystädat och extradammat.
I dag har jag den känslan när jag kliver in i studion.
Det var ett tag sedan sist.
Ska väl njuta av den lite.
Men sedan tar jag nog och stökar till det i gen.
Med ett nytt projekt och med nya utmaningar.
För meningen med skapandet och livet är knappast att hålla fast vid ordningen.
En liten del av mig knorrar och skulle vilja vara helgledig. På det hela taget vaknade jag ändå förväntansfull, utsövd och laddad. Har ännu en helg med arbete i studion framför mig. Det känns inte tungt utan roligt nu för jag vet att jag blir klar enligt plan och att jag kommer att ha gjort mitt bästa. Och någonstans där framme väntar allt lediga helger också.
Mer än vanligt tänker jag på hur tryggt vi har det och hur skonade vi är från katastrofer här på hemmaplan. Att ha en studio att åka till och att därtill få ägna sig åt det man brinner för i livet är att ha det väldigt bra.
Trevlig helg! Njut av dagen som är.
Det var alltså i går man skulle passa på att ge lite extra kärlek, eftersom det var Alla Hjärtans Dag. Bra så. Vi kan knappast ge för mycket kärlek så länge det är äkta vara. Men kärlek fungerar nog vilken dag som helst och den behöver med säkerhet inte komma i form av köpta kort, rosor eller choklad. Just i dag, som är dagen efter, passar det utmärkt att tänka till kring uttrycken för hur vi uppskattar varandra. Andra visar inte alltid sin uppskattning så som vi skulle önska och själva skulle vi garanterat kunna bli bättre på att uttrycka vad vi känner så att andra förstår.
Vi borde värna om kärlekens många och olika ansikten.
Måleriet är kul ibland. Där kan kärlek smyga sig in utan att man planerar det och i motiv som inte i sig symboliserar några varmare känslor. Målningen nedan är ett exempel. Det handlar inte om några hjärtan precis men själv tycker jag att det är kärlek på gång mellan de där två.
Det finns många sätt att säga det på.
Nära – olja, 32×32
Nu väntar här tre månader av very, very detaljplanerad tid innan det är dags för separatutställning i Stockholm i maj. Februari kommer att bli den sista hela målarmånaden INNAN och den blir INTENSIV. Jag räknar med extralånga dagar och har vikt alla helgerna för arbete i studion.
Tråkigt?
Nej, inte alls. Eftersom jag är i fas med min planering så känner jag istället att jag laddar lustfyllt. Ungefär som inför ett långlopp man vet att man klarar och kan njuta av. Ok. Man kan snubbla, få skavsår, magknip och allt möjligt under ett långlopp men det är bra mycket roligare att springa om man har en positiv bild i skallen än om man känner oro inför allt som eventuellt kan gå fel.
Det lär vara så att 90% av vår oro är helt i onödan – för sådant som aldrig kommer att inträffa. Försöker få mitt sinne att fatta det och att koncentrera sig på det som ÄR istället för att sväva ut i eventuella framtida tillkortakommanden. Jag lär få tillräckligt med utmaningar ändå.
Ha en trevlig helg!
Foto: Göran Arvidson
Måla är något jag gör dagligen – om jag bara har en rimlig chans. Den 22 december skrev jag ändå i Tecken på extra bra dagar om viljan att lägga mer tid än vanligt på måleriet under helgperioden, som då låg framför oss. Det var min högsta önskan och jag tänkte mig att hålla på fram till den 10 januari.
Nu är det två dagar kvar av den perioden och läge att se vad det blev av hela projektet.
Först av allt: jag har faktiskt fått till det att måla riktigt rejält varje dag och det känns fantastiskt bra. Något introvert har jag varit och inte speciellt aktiv här, på twitter eller FB. Men de nära relationerna har fått sitt. Ja, de har överraskande nog till och med stärkts. Men framför allt har jag fått en möjlighet att fördjupa mig motivmässigt, göra upp med motståndsmönster och producera, producera, producera. Utan alla yttre moment som i vanliga fall konkurrerar om tid och uppmärksamhet.
Det känns som om jag varit på en resa. En alldeles gratis långresa som nu gör mig mentalt redo för årets utmaningar på konstsidan. Och kul har det varit!
Lek med småduksmotiv.
Jo, jag ska fira jul. Umgås, söka lugnet och äta allt det där mums-goda. Men tiden mellan skinktuggorna och samvaron tänker jag använda till att måla. Alla mellandagarna också. Människorna nära mig tycker det är ok och jag själv längtar. Ser fram emot att vara i studion eller målarrummet hemma utan att behöva kompromissa med vardagens uppdrag. I vanliga fall hanterar jag nämligen både måleriet och konsultverksamheten i mitt företag och då blir dagarna alltid långa och väldigt planerade för att allt ska hinnas med. Bra så, men nu tänker jag ta julledigt från konsultandet och får därmed möjlighet att känna mig extra fri i skapandet.
Hur jag än vrider och vänder på det så är det bra dagar när jag gör ett rejält dagsverke med penslar, färg och målartrasor. Är påsen med trasor välfylld på kvällen så har det varit godi-godi! Det slår aldrig fel.
Ser fram emot extra välfyllda traspåsar några dagar & Önskar dig härmed en riktigt God Jul!
Gårdagens påse
Just nu är det hemma, hemma, hemma som gäller. Inga resor är inplanerade och julen och nyåret ska tillbringas i eget bo. I lugn och ro.
Ute är det ungefär så vintervackert som det kan bli. En fröjd för ögat. Det är grått. Men vackert och nyanserat. 1000 x grått. Det snöar lite lätt men inte värre än att fluffet kan sopas bort lite senare, om det alls behöver tas omhand just i dag.
Här inne i målarrummet är det varmt och skönt. Det är ett rum som andas aktivitet och som ger mig good vibes. Jag vill gärna vara här när jag inte är i studion. Tur för mig att rummet ligger centralt i hemmet så att jag inte drar mig undan genom att vara här. Tvärtom är jag tillgänglig för den som vill tala med mig och ha mig nära.
Hemma är jag nog också med planeringen för de kommande utställningarna i januari och maj. Typiskt nog, för den fas jag befinner mig i, åker jag känslomässig jojo inför det nya måleriet. Är det bra eller mediokert eller rent av dåligt? Det måste väl få vara så. Något man ska ta sig igenom. Det är bara att mumla ja, ja och jobba på. Lita på att processen leder fram till ens bästa.
Och jobba på ska jag göra nu med. Jag har identifierat 30 målningar för utställningen i januari och en bruttogrupp på 48 för separatutställningen i maj. Även om jag känner mig hemma så återstår massor att göra. Så klart.
Så är det december. Maxade förväntningar hos många. På vad som ska ske och vad man ska hinna med. Det fridfulla och glada kan bli svårfångat om allt trissas upp och man börjar åka mental bobkälke genom sina dagar. Till slut kanske man varken ser eller hör utan bara fokuserar på att ta sig igenom.
Lika bra att bestämma sig nu. Att låta advent och jul bli något att uppleva och njuta av.
Det är som med konsten. Ja, det är som med det mesta. Man måste få en möjlighet att vara i nuet för att se, känna och reagera på det som är.
Jag ser mycket fram emot den här månaden. Är inne i en period där jag har bra koll på mina projekt. Har ägnat mig åt dem på ett fördjupat sätt sedan jag kom från New York. Alla målningar är sorterade med tanke på de kommande januari- och majutställningarna. Alternativt är de lagda på hyllan. Nu är det produktion som gäller och den vill jag bottna i och njuta av. Jag kommer också att göra vad jag kan för att inte ryckas med i någon negativ julhets. Det är tillräckligt stressigt och krävande som det är ändå.
Ska vi inte ta och lämna den mentala julbobkälken på backen i år?
Något jag saknar är att gå iväg till Kulturhuset och teckna kroki. Tyvärr har de inte haft någon där på ett tag. Vet inte om eller när de ska börja igen heller. Det var så enkelt att slinka in där efter arbetsdagens slut och en häftig känsla att sitta mitt i stadens hjärta och fokusera på det naket mänskliga. Bland unga och gamla, erfarna och nybörjare. Otvunget.
Flera ställen har kroki på dagtid men det fungerar inte för mig.
Som jag har skrivit tidigare är jag inte så bra på kroki men jag tycker mycket om de snabba övningarna och inser vilken bra träning det är för måleriet.
Nu ser jag att Konstnärshuset börjat med kvällskroki på tisdagar 18-20. Vet inte sedan när. Senast jag undersökte det alternativet var det dagtid som gällde. Måste följa upp! Också kolla om jag kan få sällskap av någon kollega.
Intresserad?
Det fortsätter hända mycket trots att jag rensat, avstått och tackat nej till olika möjligheter för att få ett program som jag kan gå i takt med. Vardagen gnistrar och trudeluttar helt enkelt! Tackade exempelvis ja i går till en samlingsutställning hösten 2011 med ett tema som passar mig perfekt. Tackade också ja till en konstföreningsstyrelse som vill komma på besök i studion i november.
Just i dag får jag besök av Åke Arph, som varit min bästa-lärare någonsin och som jag målat för i många år. Numera är vi kollegor och vänner men det är få personer jag är så trygg med på ett konstnärligt plan och vars språk jag tycker mig förstå som hans. Trots att tiden har gått sedan jag målade aktivt för honom har ingen kommit att bli en bättre mentor för mig än Åke. Dagen är därför en given hit.
Tycker annars att jag får kämpa med måleriet. Tack och lov stör det mig inte. Det är bara att fortsätta. Mentalt är jag inställd på en tid av produktion och koncentration. Har ingen utställning innan januari så jag kan verkligen landa i min målarvärld nu och ägna mig åt de utmaningar som kommer i min väg.
Vardagen med sin färgrikedom makes me helt enkelt happy.
