Tagg-arkiv för: Konstnärskap

Bollplank – när och hur?

Det är roligt när folk i ens omgivning gillar det man gör. Så klart. Alla mår vi bra av uppskattning. Vi kan tugga i oss bekräftelsen och sträcka på oss i stunder av välbehag. Men i det vardagliga arbetet är det inte gillandet vi lever på som konstnärer. I första hand följer vi egna idéer och spår och de kanske inte leder åt det håll som andra förväntar sig eller hoppas på. Det kan vara ganska ensamt. Det är mer eller mindre sökande. Det kanske tar lång tid innan ett koncept eller en stil låter formar sig till något som vi kan kommunicera till andra.

Att enbart förlita sig på eget omdöme är dock trist och enkelspårigt. Vi lever i ett sammanhang och själv är jag uppriktigt intresserad av hur andra upplever mitt måleri. Jag har mycket att lära mig av det.

I dag arbetar jag därför med bollplank på helt annat sätt än jag gjorde tidigare. I början av konstnärskapet var jag mera beroende av att få höra positiva saker. Nu utsätter jag mig inte alls för andras tyckande i faser där mitt uttryck behöver få vara i fred medan jag i andra rätt så neutralt kan öppna upp för olika reaktioner. Jag tycker att det ger mig en förankring i det jag gör. Men jag är inte ute efter gillande. Positiva eller negativa. Reaktionerna och kommentarerna i sig leder mig framåt.

Hur gör du för att hitta bra bollplank?

IMG_2777

Publicerat i Måleri, Processen att skapa | 9 Kommentarer

Fredagsgodis

Ok. Fredag är väl ingen allmän godisdag men inget hindrar att man tar och gör en till det. Unnar sig något litet extra. Stoppar in en slant i automaten och plockar ut en liten sötma-boll för att göra dagen till något extra.

Jag har inte ett enda möte i dag. Betar av sånt som jag måste få gjort för att sedan i lugn och ro kunna arbeta länge med några specifika målningar. Jag är riktigt sugen på att få komma i gång. Som godissugen ungefär. Det står nämligen några målningar här i studion som jag är nästan klar med. Men inte riktigt. The final touch saknas. I går när Åke var här talade vi om dem och jag fick några idéer som jag nu vill testa. Som jag tror kan leda mig till något slags punkt för måleriet på just de dukarna.

Den känslan är bland de allra bästa i hela konstnärskapet, tycker jag.

Hoppas du får en trevlig fredag. Någon liten sötma-boll som kommer i din väg, kanske?

IMG_1244

Publicerat i Inspiration, Konst, Måleri | 6 Kommentarer

Från pyttelitet till stort

I dag ska jag ta emot en frakt från Lundins med specialbeställda och färdigt kilramade dukar på 120×150. Jag brukar kilrama allt själv men nu köper jag tid och får allt enligt önskemål så att jag bara kan börja måla.

Det blir häftigt att byta fokus från de pyttesmå dukarna på 20×20 till de stora. Tanken är att jag ska ha med de nya på separatutställningarna nästa år. Jag kommer att arbeta med dem i studion. Motivet till den första har jag klart och jag längtar efter att få pröva min idé.

På tal om pyttelitet så måste jag säga att mitt engagemang i morse var knappt skönjbart. Jag kände mig trött och sliten efter mässan och allt kånkande av monterinnehåll tillbaka upp till studion. Då möttes jag av en intressant inbjudan i inkorgen när jag slog på datorn. Med ens kvicknade jag till och kände att jag hade engagemang för tre. Nu ser jag också att solen skiner. Lika bra att bygga på det positiva och släppa loss lite energigivande musik. Och vissla med.

Skrattar åt mig själv och åt de tvära kast man kan uppleva i konstnärskapet. Än är det pyttigt och än är det stort.

IMG_3778

Publicerat i Förhållningssätt, Måleri, Projekt | 2 Kommentarer

Mentor – vadå?

I De tre viktigaste skrev jag härom dagen att jag ville hitta en mentor. Jag har fått lite frågor kring det där – via kommentar på inlägget och på andra sätt. Man har undrat hur jag tänker och vad det är för typ av mentor jag söker.

Jag tycker allmänt sett att det är en styrka att ta hjälp utifrån. Sådan kan man behöva av olika anledningar. Allt ifrån att man har problem att lösa till att man vill lära nytt och utvecklas inom ett område. En mentor är en form av extern hjälp, någon som har hunnit längre än en själv, som fungerar som ens bollplank och som har en uttalad roll att följa en en bit på vägen i ens utveckling.

Just nu är det läge för en ny mentor i mitt liv. Det är något som har vuxit fram under sommaren. Inte för att jag har problem utan för att jag tvärtom har en stabil situation som tillåter att jag höjer blicken och tänker framåt. Jag kan göra det själv men en annan människas kloka sparring skulle göra gott. Det jag skulle vilja är att bolla frågor och få input om mitt konstnärskap och den marknad som jag är verksam på. Lära mig mer. Vem mentorn skulle kunna vara och konkret vad jag skulle vilja arbeta med behåller jag dock för mig själv.

Under hösten ska jag försöka hitta rätt person. Kan det vara du eller har du tips på namn som du tror kan passa så är du varmt välkommen att kontakta mig. E-maila på titti@hammarlingconsulting.com eller slå en signal på 070-521 46 81.

IMG_9756

Publicerat i Insikter, Inspiration, Konst | 8 Kommentarer

Personen och konstnärskapet

Lägger vi de verk som konstnärer skapar åt sidan en stund och fokuserar på personerna bakom så möter vi diverse scenarion och livsöden.

Kanske är jag färgad av min bakgrund som psykolog och utvecklingskonsult men mitt intresse för människan, hennes liv och förutsättningar är förstärkt vad gäller konstnärer. Inte så konstigt egentligen eftersom jag själv är konstnär och har ett djupt intresse för konst vid sidan av det nämnda människointresset.

Det finns naturligtvis konstnärer som har en självklar närhet till sitt skapande flöde och som är produktiva genom olika livsfaser men jag bedömer att de flesta ändå får kämpa med det egna konstnärskapet. Beroende på bakgrund, erfarenheter och personlighet har vi lättare eller mera arbetsamt att finna oss tillrätta i det. Detta blir ofta extra tydligt när vi tittar på konstnärer som levt ett långt och yrkesverksamt liv. Med facit i hand kan vi följa de yrkesmässiga och personliga utvecklingsfaserna och kan se att det ofta är många kringelkrokar och stops på vägen. Var och en inser att det kan vara hisnande kort avstånd mellan ett framgångsrikt och icke-framgångsrikt konstnärskap.

Talang har många. Och teknik kan man lära sig. Har man konstnärsyrket inom räckhåll spelar den egna personens agerande och utveckling en stor roll.

Min bedömning är att vi arbetar för lite med KONSTNÄRSKAPET. Både på samhällelig som individuell nivå. Jag är inte ute efter att marknadsföra konstnärer på några lättköpta grunder. Inte heller att lyfta fokus från konsten i sig. Men yrket är svårt delvis för att våra personer i så hög grad är involverade i det. Och vi har inget annat val än att utgå från de vi är och där vi befinner oss.

Så varför inte?

d5123221l

   Georgia O’Keffee

Publicerat i Konst, Konstnärer | 8 Kommentarer

Måleri som måleri?

Vädret gör att jag inte kan använda de fina målarställena som finns här på tomten till fullo. Det är lite som med middagsbordet på en midsommarafton. In och ut och in igen. I omgångar blir det att måla på glasverandan för att få skydd från vind och saboterande regndroppar. Och, va tusan. Allt fungerar på något sätt bara man vill. Det är måleri som måleri. Jag har gjort skitsaker hemma och jag gör skitsaker här. Jag har dragit coola penseldrag i studion och det gör jag här också. Eftersom jag vill måla en del av dagarna så målar jag. Ute eller inne. Jag hittar alltid en plats.

Det är ganska mycket prat så här i sommartider om man ska vara ledig från sitt konstnärskap eller inte. Den där frågan duckar jag för helt och hållet och går och målar istället.

Varför inte bara göra det som känns rätt? Det man kan och vill?

IMG_8899

Publicerat i Måleri | 5 Kommentarer

Alla dessa träd i skogen

Mitt bland RC-båtar, bad och jordgubbar kom vi i går att prata om skog och hur man hittar i en sådan. Mina tankar for iväg i följande banor:

Om ens konstnärskap i stort är skogen så finns det förbannat många träd som skymmer sikten för en eftersom man ständigt befinner sig mitt i. Det är svårt att greppa läget då och att vara klok och framsynt i ens ställningsta-ganden.

Ibland dyker det upp en stig som det går att följa ett tag. Ibland är det svårt att över huvud taget få någon vägledning från andras spår. Och kompass har man ju inte så ofta i konstnärsbyxfickan. Istället får man glo, orientera sig och irra runt efter bästa förmåga. Men man blickar kanske ut när man skulle behöva blicka in och man riskerar att fastna i de egna resonemangen när man borde vara på språng. Man vill för mycket eller vill för litet. För att inte tala om alla möjligheter och icke-möjligheter som korsar ens spår och som rör till hela planen om man nu hade någon sådan. När det är mycket glömmer man att det är bra att det händer saker. När det är stiltje kan man inte finna ro. Man stirrar förbi och väntar på sig själv och att man ska få till det. Eller att någon ska komma ner bland träden och viska ett förlösande simsalabim i ens öra.

Men aldrig ser man hela skogen.

IMG_6614     IMG_6634

Publicerat i Förhållningssätt, Insikter | 2 Kommentarer

Svar på Lisas fråga om yttre motstånd

Fick en fråga i gårdagens kommentarfält som jag väljer att bryta ut ur sitt sammanhang och här svara på lite mera utförligt.

Frågan först:

…har du någon gång i ditt yrkesverksamma liv som konstnär mött motstånd, fått dålig kritik eller tappat sugen på grund av att andra inte tycker att det du gör är tillräckligt? hur gjorde du i så fall för att få tillbaka självförtroendet? hälsningar lisa w

Ok, vi talar här om yttre motstånd. Om omvärldens reaktioner på det konstnärliga arbete vi utför. Som alla verksamma konstnärer, möter jag olika typer av sådant motstånd. Jag har aldrig fått uttalat negativ offentlig kritik men visst har jag fått nej på sådant jag själv har velat. Främst har det handlat om några utställningar, som exempelvis Liljevalchs vårsalong, men tystnad i sig och utdragna processer kan också lätt tolkas som motstånd. 

Förr kunde jag nedslås av att få nej. Tappat sugen har jag dock aldrig gjort.

2000-0022 

Bra för självförtroendet är att förstå hur konstmarknaden fungerar för att ha så realistiska förväntningar på den och en själv som möjligt. Jag tycker det är bra att lägga ribban högt men inte högre än att den kan nås.

Konstruktivt för mig har också varit att se relationen mellan ja/antagning/positivt bemötande och nej/refusering/negativt bemötande istället för att haka upp mig på enstaka nej-besked. En viss procent nej måste man leva med och visar den sig vara låg i förhållande till ens framgång så bleknar motståndet i sin betydelse. Då har man också en hit-rate att arbeta med och försöka förbättra.

Allra viktigast för mitt självförtroende har varit att landa i det egna konstnärskapet och uttryckssättet. I grunden ifrågasätts inte mitt konstnärskap även om jag förstår att alla inte gillar det eller tycker att det håller måttet. Jag tror att det mest handlar om vad jag rör mig i för sammanhang. Och vad jag själv gör av det.

Mer att läsa:

Att bli vald eller att refuseras

Det svider när egot får rispor

Så lätt det är att såga någon

Publicerat i Förhållningssätt, Konst, Måleri | 2 Kommentarer

Att dela med andra

Hur viktigt det än är med ensamma skapartimmar i ateljén så ger det mycket att kunna dela vissa upplevelser med andra. Då talar jag inte om allmänt socialt umgänge som vi naturligtvis alla behöver utan om att kunna dela olika aspekter av konstnärskapets utmaningar och glädjeämnen.

Ibland räcker det med att veta att en kollega och vän är i samma situation. Andra gånger inspireras man och lär av varandra. Får idéer och ser att problem kan lösas på andra sätt än ens egna. Någon har flyt när man själv har det motigt. Själv blir man glad om andra inspireras av det man gör. Man kanske till och med ser gemensamma mål och vill samarbeta. Och ibland kan man bara behöva få skratta med någon. Eller rycka på axlarna åt det som är.

Ok, visst är vi konkurrenter ibland och det finns både de som är bättre och sämre än man själv. Så kommer det alltid att vara. Men en sak är säker.

Konstnärskapet och livet i sig är ingen tävling.

IMG_6897 3

Publicerat i Förhållningssätt, Inspiration, Konstnärer, Processen att skapa | 2 Kommentarer

Spår

När jag är i Österbotten tänker jag ofta på vad det är för spår som jag bär med mig härifrån i mitt konstnärskap.

Jag har aldrig målat ett motiv med klar anknytning hit. Ändå tror jag att en del spår visar sig tydligare än vad jag själv är medveten om. Målar jag ett landskap så är det ett öppet, vidsträckt landskap. Mina hus tenderar att bli vinda skapelser som påminner om ladorna och uthusen som finns i mängder här. De stadsbilder jag målar är aldrig Kristinestad men ändå på något vis väldigt ofta Kristinestad.

Det är någonting med stämningen och känslan. Som bara finns där.

Sådant jag bär med mig och som tränger sig fram i mitt sinne när jag lyfter penseln mot duken.

IMG_5985

Publicerat i Kristinestad, Landskap, Måleri | 4 Kommentarer

Mobile: +46 70 521 46 81 E-mail: titti@hammarlingconsulting.com
Producerad av 6ft5 & Krokedil.