Vanliga dagar – Sida 3 – Titti Hammarling

Här kan jag vifta, dansa och slabba

Det finns flera bra målarställen på tomten men här är platsen som jag tillbringade många av gårdagens timmar på. Den ligger vid vattnet med stenmurar som utmärkt arbetsyta. Båtarna drar förbi. Det kluckar rofyllt och luften doftar hav. Allt medan jag kan försjunka i penseldrag och färgnyanser. När jag inte pratar med mitt sällskap, dricker kaffe eller viftar bort någon myra som traskat in på farligt territorium, vill säga.

Hemifrån har jag med mig 20 stycken grunder till småmålningar på 20 x 20 cm. Tanken var att det skulle räcka. Nu har jag bara tre kvar att arbeta på. Eftersom jag hoppas kunna måla här några dagar till så blir det att leta rätt på duk i stan eller i ett närliggande köpcentrum. Förväntar mig inte att hitta duk på rulle men kilramat känns helt ok, här & nu.

En insikt har smugit sig på mig – det spelar inte så stor roll längre VAR jag är när jag målar. Huvudsaken är att jag kan röra mig – vifta, dansa och slabba. Då fungerar det tillräckligt bra.

Det gör det just nu.

2010-07-27

Att måla på glasverandan

För att göra målandet enkelt under tiden jag är här i huset hade jag tänkt hålla till utomhus. På gräset, vid någon av stenmurarna eller i vattenbrynet framför fältstaffliet.

I vanliga fall målar jag nästan aldrig vid staffli. Tycker det är för begränsande och instabilt. Har dukarna direkt på någon målarvägg eller på golvet i stället. Far runt i rummet, nästan dansande. Aldrig sittandes på någon stol.

Nu blev det kallt och regnigt i går. Så pass att jag, som massvis med andra semesterfirare, fick inhandla fleecejacka och sockar. (Nee, jag hade inte packat med SÅNT.) Eftersom jag slabbar med färg när jag målar kan jag inte ställa mig var som helst inomhus. Jag hamnade i ett hörn av glasverandan, på en stol och med staffliet framför mig. Finfint ljus och behagligt för en dag men alldeles för städat och stilla för att fungera någon längre period med min målarpersonlighet. Tur att jag tog med just ett gäng 20 x 20-målningar. De är så små att jag skulle kunna sitta på en resväska och måla dem.

I dag ska jag hitta en plats där jag kan röra mig.

2010-07-26

Sista rycket inför Kristinestad & VM-final

Alla som ställer ut vet hur dagarna innan en utställning brukar te sig. Även om man har ”läget under kontroll” så är det en massa pyssel som måste fixas. Någon duk ska kilramas i sista stund, presentationsmaterial ska skrivas ut. Allt ska packas. Förutom målningarna i sig ska man ha med sig verktygslåda, affischer, banderoll, broschyrer, visitkort, gästbok och röda prickar. Med mera. Med mera.

Eftersom jag har Oscar på besök och vill ha maximalt med tid med honom så stiger jag upp TIDIGT och jobbar undan det mesta som behöver göras per dag innan det blir normal vakna-tid. Mycket går också att göra tillsammans. Jag har ju tur eftersom Oscar tycker att det mesta som har med måleriet att göra är intressant.

Helgledigheten avslutades i går med VM-finalen som höjdpunkt. Oscar har hela tiden tveklöst hållit på Spanien som favoritlag. Jag påverkades av honom efter att inte ha brytt mig så mycket och vi hade, efter lång matchs ups & downs, segersötma i ådrorna när det slutligen var dags att säga god natt.

I dag ska vi göra klart vårt gemensamma målarprojekt. Vi har några detaljer kvar på målningen och kilramar i rätt mått står på inköpslistan. I övrigt tänker vi oss att hänga på stranden – bara bada, ha picknick och njuta av sommarvädret och varandras sällskap.

2010-07-12

En skymt i alla fall

Min brorsson Oscar, som är hos oss en vecka, och jag delar intresset för konst. Han är också duktig på att fotografera men själv är han så där måttligt pigg på att vara motiv för MIN fotografering. Småsyskonen har jag knäppt massvis med fina bilder på men fotona på Oscar har oftast en snabb grimas, ett bortvänt huvud eller något annat lurifax över sig. Kortet nedan är ett av mina typiska Oscar-fotografier. Ok, ni får i alla fall en skymt av pojken.

Vi gör en massa roliga saker ihop men både Oscar och jag trivs extra bra i målarrummet så vi hamnar där förr eller senare om dagarna. Oscar håller nu på med sin andra akrylmålning och vi börjar redan bli klara med vårt gemensamma stora målarprojekt. Det blir nog att kilrama på måndag.

Men nu är det helg och vi tar ledigt från måleriet. Vi ska nämligen på stort och fint kalas!

2010-07-10

Alla hästar hemma?

Även om det är segt så märker jag varje dag nu att jag blir bättre efter olyckan. "Hästarna återvänder en efter en" om jag får uttrycka det så. Och susen gör det att ha en nioåring i huset. De gemensamma projekten, aktiviteterna och diskussionerna hjälper till att läka mitt omskakade huvud.

På programmet i dag står bland annat att kolla på radiostyrd båt och att fixa i målarrummet med veckans huvudprojekt inom måleriet. Vi har skurit till en 56 x 73 duk och Oscar har valt sitt motiv. I dag ska målningen grundas. Ja, sedan blev vi faktiskt inspirerade av alla 20 x 20 målningar som hänger på ena väggen i går också. Det ledde till att vi pysslade med några nya underlag för sådana samtidigt som vi tittade på Tyskland-Spanien matchen. Oscar gjorde sin tolkning av temat och jag grundade två nya till min samling.

I dag ska jag också kilrama hästmålningen nedan, som jag nu har signerat och betraktar som klar. Den får följa med till Kristinestad och utställningen där den 16-18 juli.

Titel?

Snart hemma.

2010-07-08

Här väntar jag på besök

Sitter hemma i målarrummet och har en av mina vanliga, tidiga mornar. Det är bara jag som är vaken och det är en lugn och trivsam stund innan dagen drar igång med allt sitt praktiska. Jag tycker mycket om att börja dagen här. Samtidigt som jag skriver och planerar kan jag låta blicken vandra mellan saker jag tycker om och mellan de målningar som för tillfället hänger uppe på väggarna.

Det luktar gott av frekvent måleri.

I dag är jag extra förväntansfull. En av mina allra käraste personer i livet kommer på besök i eftermiddag och ska stanna en vecka. Det är brorspojken på nio år som för andra sommaren är hos oss på egen hand.

Få se vad vi hittar på den här gången.

2010-07-07

Nu blir det roligt

Det enda positiva med att vara med om en olycka (som jag kommer på) är att man får andra perspektiv på det där helt VANLIGA LIVET.

Nu när både kroppen och sinnet börjar repa sig från söndagens slag i backen och jag till och med har sovit gott, vaknar jag med känslan: Nu blir det roligt. Bara att få stiga upp och leva en vanlig onsdag i livet är plötsligt roligt och lockande värre.

Där befinner jag mig just nu.

Med måleriet ska jag improvisera lite. Försöken hittills har varit taffliga och jag behöver hålla huvudet stilla. Då är det lika bra att de viktiga dukarna får vänta några dagar. Håller istället på att skära ut ett gäng smådukar som jag ska leka med.

Jag tror att det blir roligt.

2010-06-23

Lyckohjul eller berg och dalbana?

I dag är det storbröllop och jag blir inspirerad och tänker en del på huvudpersonernas kärlek. Fortsätter med min egen och loopar in i kärlekens allmänna väsen. Landar lite snubblande i konsten och konstaterar att min relation till den faktiskt också är en kärlekshistoria om någon.

Det är svårt att veta hur en kärlek ska komma att te sig. Man kan tro men man kan aldrig vara säker. Är den livslång eller bara för ett tag? Kommer den att vara som ett lyckohjul eller mer som en berg och dalbana?

En sak är dock säker. Finns kärleken där så är det bara att tacka och ta emot.

Precis som på nöjesfältet är det dumt att inte åka med om man väl är där.

2010-06-19

Sommar

Nu ligger den här framför oss. Utsträckt i sin helhet med doft av sol och blommor. Och lite stress-svett. Sommaren som vi har längtat så efter.

Jag tänker mig att arbeta i sommar ungefär som vanligt. Både med konsultandet och konsten. Växla mellan att vara i studion och att arbeta hemifrån – vad som passar bäst för dagen. Ta det i lugnare takt och unna mig utflykter och umgänge. Men någon regelrätt semester kommer jag inte att ta. Har ju precis varit i New York och längtar inte efter ledighet. Det är målandet och skrivandet som lockar om jag får extra tid. Sedan har jag utställning i hemstaden Kristinestad, den16-18 juli, som ska förberedas. Och veckan före utställningen kommer ett av brorsbarnen (9 år) och hälsar på. DET är höjdpunkt. Vi delar intresset för konst och musik och har gemensamma projekt att arbeta med i studion. I fjol gjorde vi en ganska stor akrylmålning tillsammans. Motivet? En Honda Monkey.

Min tanke är också att fortsätta med det dagliga bloggandet. Det blir antagligen inte lika många som läser i semestertider men rytmen att skriva varje dag passar mig och jag hoppas kunna utveckla bloggandet under sommaren i stället för att dra ner på det. För att göra det än mer intressant att läsa och kommentera framtida inlägg, vill säga.

Låt oss hoppas på en fin sommar.

Vad det nu än innebär.

2010-06-17

Tillbaka och ändå inte

Vi hade ett kraftigt försenat flyg från New York och natten har varit seg. Milt sagt. Men nu är jag hemma. Sitter här i målarrummet och skriver, målar och konsultar. Nästan som vanligt men ännu i ett mentalt mellanland p.g.a. av jetlag och närheten till det som har varit.

Det är roligt att återse målardukarna jag arbetade med innan jag åkte. Nu när jag har fått distans tycker jag att flera är riktigt bra. Och jag ser hur det går att komma vidare med de som ännu inte har hittat sitt uttryck. Jag klämde omgående ut ny färg på paletten och satte i gång med målandet.

Att lämna New York ger dock ett tungt hjärta. Är jag där vill jag inte åka därifrån. Det bara är så. Väl hemma kliver förnuftet in och gör sitt jobb för att jag ska gilla läget. Jag menar – det är inget fel på att vara här och jag har mycket spännande att se fram emot. Det är bara det att jag har en kärlek till New York som inte vill låta sig stillas.

Här kommer därför några avslutande bilder från NYC. Dessa foton är alla tagna i Soho. I morgon går jag vidare med verkligheten här hemma.

Jag lovar.

2010-06-10

Kategori: Vanliga dagar