Jag kom mig dit en gång till. Till Coppolas Circle of Memory. På sista utställningsdagen. Jag återupplevde det sorgesamma, vackra och rogivande. Precis som jag hade önskat. Skrev en lapp. Med mer genomtänkt innehåll än den första jag lämnade i juni. Trädde upp lappen på ett halmstrå bland alla andra vita önskningar och hälsningar. Gick därifrån med blankt sinne.
Här kommer några bilder från utställningens sista dag.
Jag tyckte väldigt mycket om installationen. Enda abret var när jag gick tillbaka och någon skrivit reklam på många lappar och satt upp. Det kändes lite väl egoistiskt på något sätt.
Jag lade inte märke till det när jag var där sista dagen. Kanske hade man tagit bort. Eller så hade jag fokus på helheten.
Det såg verkligen känsloladdat ut. Jag missade dessvärre alltihop, men det är intressant att se dina bilder från installationen.
Lite kan man uppfatta från bilderna även om det inte går att fånga helheten och känslan. Hoppas det är bra med dig & Tack, Sara!
Lämna ett svar