Jag kom mig dit en gång till. Till Coppolas Circle of Memory. På sista utställningsdagen. Jag återupplevde det sorgesamma, vackra och rogivande. Precis som jag hade önskat. Skrev en lapp. Med mer genomtänkt innehåll än den första jag lämnade i juni. Trädde upp lappen på ett halmstrå bland alla andra vita önskningar och hälsningar. Gick därifrån med blankt sinne.
Här kommer några bilder från utställningens sista dag.
