Jag kom mig dit en gång till. Till Coppolas Circle of Memory. På sista utställningsdagen. Jag återupplevde det sorgesamma, vackra och rogivande. Precis som jag hade önskat. Skrev en lapp. Med mer genomtänkt innehåll än den första jag lämnade i juni. Trädde upp lappen på ett halmstrå bland alla andra vita önskningar och hälsningar. Gick därifrån med blankt sinne.
Här kommer några bilder från utställningens sista dag.
En utställning som gjort större avtryck i mig än mycket annat jag har upplevt i sommar är Eleanor Coppolas Circle of Memory på Fotografiska. Följ länken för mer information.
Det är ett verk som blir till i samverkan med utställningens besökare, som ändras över tiden och som ger utrymme för stor individuell upplevelse & tolkning. Det är ett rum för stillhet, ro, eftertanke, sorg, hopp och kärlek. I mitt tycke. Eller vad man nu vill fylla platsen med för känslor.
Utställningen visas sista dagen i morgon. Passa på! Jag ska gå dit och se den en gång till. Vill uppleva förvandlingen från i juni. Se hur den slutar. Just här i Stockholm.
Fotografiska är öppet dagligen 10-21.
