Jag är varken graffitimålare eller ung men jag är förbannad och jag vill säga min mening. Som konstnär och som företagare verksam i Stockholm.
Och visst, gatukonst är ett av mina stora intressen bara så att vi har den utgångspunkten klar.
Just nu pågår en intensiv diskussion om Stockholms stads klotterpolicy och nolltolerans. Den blossade upp då Art of the Streets fick nej på den planerade reklamkampanjen inför sitt konvent i augusti.
Lägren som ser för- och nackdelar med stadens policy befinner sig långt ifrån varandra. Och ja, det är en komplex fråga. Begrepp blandas ihop, åsikter GÅR isär och ingen lär sitta inne med den optimala lösningen som skulle göra alla tillfreds.
Men…
Är det inte dags att backa ett steg och att höja blicken? Dags att lämna låsta positioner och fundera över vad vi vill att Stockholm ska vara/bli för slags konststad? Vad vi vill ha för klimat för konstnärlig utveckling? Vad vi vill ge våra medborgare och gäster? Konstnärer och unga som söker sina konstnärliga uttryck?
Jag skulle vilja vara stolt över Stockholm. Önskar att där fanns modet och ledarskapet att bli en föregångsstad på konstområdet. Att man började tala vision istället för nolltolerans. Att man lyckades ta tillvara och hitta kanaler för engagemang och talang istället för att diskriminera en konstform. En konstform där det sker mycket nytänk och experimenterande, något som konsten överlag berikas av. I alla fall för många. Här och runt om i världen.
Som ett allra första steg – läs på! Blanda inte ihop begrepp som exempelvis skadegörelse, klotter, graffiti och gatukonst. Det är respektlöst och gör konstruktiva samtal så gott som omöjliga.
Själv vill jag gärna hjälpa till. Vet bara inte riktigt hur.
DN om stoppade annonskampanjen
DN om Nolltolerans med tradition
SvD om Nätstorm efter stoppad graffitireklam
DN om Nolltoleransen skapade ett krig med Finlands kulturminister
Det mesta som jag har skrivit tidigare om gatukonst hittar du under taggen Street Art.
En plats i Stockholm
Lämna ett svar