1. Varför detta intresse?
Det är något som har vuxit fram. Allt började i New York. Jag föll instinktivt för Jean-Michel Basquiats sätt att måla. Sedan har det blivit många konstrundor där och med tiden fick jag allt större utbyte av att se och fotografera olika konstnärliga uttryck i gaturummet. Många gånger gav det mig mer än vad gallerikonsten gjorde. Det var inget jag hade planerat för. Det bara blev så. Jag kände starkt för en del av det jag såg. Den berörde mig så som jag vill att konst ska beröra. Berlin spädde på mitt intresse och sedan har jag lärt mig mer och engagerat mig mer.
2. Målar du själv graffiti?
Nej. Och det är inte graffitin i sig som lockar mig även om jag respekterar konstnärskollegor som har den som sin uttrycksform.
3. Utan vad?
Konst skapad i det offentliga rummet. Helst fritt skapad, stark och förgänglig. Överraskande.
4. Är du för klotter?
Kanske har jag en högre toleransnivå än många men jag tycker inte om eller försvarar skadegörelse eller meningslöst klotter.
5. Hur ser du på nolltoleransen i Stockholm?
Jag har skrivit om den tidigare och tycker att den är en sorglig historia. Det är en sak att hålla efter klotter och en helt annan att strypa en hel konstform. Det är vad som görs nu för att policyn är olyckligt formulerad. Med nolltolerans går vi också miste om mycket fin street art och vi stänger dörrar för många förmågor. Både vuxna och för unga. Art of the Streets, som hölls i helgen och allt engagemang som kretsade kring konventet hoppas jag ska leda till en omprövning.
6. Att du själv målar i olja men har detta intresse – hur går det ihop?
Blir du förvånad om en rockmusiker lyssnar på jazz eller hip hop?
Bild från föredraget “Berlinmurens graffitikultur” med Jacob Kimvall och Tobias Barenthin Lindblad på Art of the Streets
