Om att ha drömmar

Kommentarer

8 svar till ”Om att ha drömmar”

1. 

   2010-11-10

   Mats Lindfors

   Du verkar väl minsann kunna fånga drömmarna. Men jag har fått en knäpp helt orimlig dröm i år. Ett eget jetplan vill jag ha! :) Helt olikt mig, men kul.
2. 

   2010-11-10

   Titti

   Antar att du skojar med mig men om du inte gör det så kan vi gemensamt konstatera att det finns knäppare drömmar än jetplan som människor har lyckats fånga. Och vad du nu menar med det egentligen – om det är att äga ett, fota ett eller annat. (:
3. 

   2010-11-10

   Sara

   De flesta av oss är nog lite väl fega och bekväma i vår rådande situation för att verkligen våga ta steget mot drömmarna fullt ut. Dessutom är väldigt många oerhört bra på att bryta ned sitt självförtroende snarare än att bygga upp det, vilket nog ofta behövs för drömjakten.
4. 

   2010-11-10

   Titti

   Ja, men man kan fråga sig om någon kommer att tacka en för att man låter bli sina drömmar. Knappast. Så varför fega?
5. 

   2010-11-10

   elwira kotowska

   För egen utveckling är bra att drömma. Inspirerande, berikande, drömma fritt och utan hämningar.
   Men för egen välbefinnande är nödvändigt att omsätta drömmarna i verkligheten.

   Och där kommer in ”rädsla att drömma för stort”. Tror jag.
   Vi kanske fortfarande inom oss drömmer som barn kan: utan gränser. Men vi pratar inte om det. För när vi väl ”klär” drömmarna o ord så borde handlingen följa efter. För att vi ska må bra. För att vi ska inte stagnera oss med fruktlösa drömmar.

   Hmmmm… Men om vi i stället kompromissar? Det vill säga i stället för att ”äga” en jetplan tar vi pilotlicens?
6. 

   2010-11-10

   Titti

   Tack Elwira. Som du också förmedlar så är det viktigt med drömmar. Jag tror att vi ska följa dem. Inte så viktigt att vi når precis allt men mycket positivt lär hända med oss på vägen – om vi börjar ta dem (och oss själva) på allvar & röra oss i riktning mot dem.
7. 

   2010-11-10

   Sara

   Väldigt sant, Titti! Det är kanske någon slags överdriven självbevarelsedrift, fast det beror såklart även på vad det gäller.
8. 

   2010-11-10

   Titti

   Risken är antagligen större att vi tror för lite om oss än att vi överskattar vår förmåga. Undantag finns så klart men generellt sätt är jag övertygad om att det är så.