Har tänkt en del på drömmar på sistone. Att det antagligen är sällan som vi har helt orimliga drömmar. Att de allra flesta är inom vårt räckhåll men att frågan är om vi är beredda att sträcka på oss. Tillräckligt för att fånga dem.
Synd att det är så.
Kanske låter vi omgivningens normer hålla oss tillbaka. Kanske tror vi inte tillräckligt på den egna förmåga. Eller så åker vi runt, runt i glappet mellan dröm och verklighet och kryper ihop till en boll istället för att sträcka ut armen och röra vid det som kan få oss att …
