Sedan juni har jag bara ridit några få gånger. Är det något jag saknar i min vardag så är det närheten till hästarna och det liv som de bjuder in mig till.
En cowboy skulle säga: "If you get thrown from a horse, you have to get up and get back on, unless you landed on a cactus; then you have to roll around and scream in pain".
Snart har jag rullat runt och skrikit tillräckligt. Efter Parisresan ska jag dra på mig mina shootguns och kliva upp i sadeln igen.
På riktigt.
Lämna ett svar