Nu är sex stycken 120×150-dukar levererade och burna uppför alla trapporna. De står här färglösa och neutrala och väntar på att få bli något mer än tyg och trä. Jag anpassar mig, röjer undan och tänker på hur jag bäst ska använda studions utrymme framöver. Fjäskar lite och ger de nya de bästa platserna.
Det är bara Texas-Bob som får fortsätta bre ut sig jämte mig och nykomlingarna. Och bre ut sig är han bra på, min Texas-Bob.
4 Responses to I väntan på att få bli något mer