Att ha studion på fem trappor utan hiss ger bra vardagsmotion. Att sedan ibland bära grejer i större mängd upp/ner för dessa trapporna ger rejäla utmaningar och fyspass. En gång, när jag var ovan, blev det något av en-nära-döden-upplevelse. Jag bar tills benen vek sig.
I går hade en kollega/vän och jag en intensiv ”30 minuters trappträning med vikter” när alla målningarna skulle bäras ner för trapporna och ut på gatan för frakt till galleriet. Trots att armarna kändes extra långa efteråt fixade vi allt med lite svett – men utan blod och tårar.
Så kan motion på arbetstid också se ut.
Tömd studio och pyssliga plastpåsehandtag.
