Förutfattade meningar

Det finns synpunkter om det allra mesta. Vissa växer till sig och blir till normer. Andra agerar sturskt som sanningar. Vi har dem omkring oss och vi har dem inom oss. Berörs dagligdags av deras inflytande. Utan att vi tänker på det färgar de vårt system om vad det är som GÄLLER. Hurudan vår egen tillvaro ÄR och SANNINGEN om våra möjligheter att handskas med den.

Du vet. Hur ska man vara egentligen? Vad är ok/inte ok att göra i viss ålder? Ok att göra som kvinna eller man? Vad är framgång? Hur ska en konstnär se ut och leva? Vad behöver jag själv för att lyckas som konstnär?

Ofta tänker vi på det som vi inte har. Som vi inte får. Eller inte kan.

Hade det inte varit för …………. eller för ####### så skulle jag också kunna.

Jag tycker att vi kan strunta i de där förutfattade meningarna. Det går ändå aldrig att leva upp till påhittade normer.

Konstnärskapet kanske ligger i att vara just den man är? Och när det är som allra bäst – i att utmana andra och sig själv i det som är?

   Detalj från baksidan på ett använt palettpapper