Tillbaka till Cowboy-land

Vad är det med västra USA som lockar mig? Som får mig att ge upp mycket annat? Varför vill jag återvända dit, leva med cowboys, göra måleriprojekt om vildhästarna och själv rida tufft och farligt?

Jäsch, jag försöker ofta åla mig ur den typens frågor men ska jag svara seriöst så blir det ungefär såhär:

Precis som med vänner, förälskelser och kärlekar så kan platser komma in i ens liv och ta sig hela vägen in i hjärtat. Utan att det var tänkt så. Precis som vissa människor kan de sätta djupa spår i en. Ett möte och man vill ha mer. Och spåren blir djupare och låter sig inte suddas ut. Med det kan vi säga att jag har en djup kärlek till Cowboy-land och då främst till New Mexico, Wyoming och Montana. Nu ska jag också besöka South Dakota. Det återstår att se vad jag tycker om Black Hills och Deadwood i verkligheten.

Jag lockas av vidderna, hästarna, ranchlivet, nutidens cowboys, indianreservaten, historien, friheten, bilkörandet, americana/country där den hör hemma. Av färgerna, livsstilen och kanske av hur jag själv är när jag är där. Jag lockas så pass att jag ska begravas med bootsen på.

Så var det inte alls tänkt från början.

IMG_2234 x

IMG_2228     IMG_2302

IMG_2293     IMG_2200

Publicerat i Hästar, Western, cowboys & indianer | 8 Kommentarer

8 Responses to Tillbaka till Cowboy-land

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Titti Hammarling

Titti Hammarling

Mobile: +46 70 521 46 81 E-mail: titti@hammarlingconsulting.com
Producerad av 6ft5 & Krokedil.