Idag är en sådan dag när jag stänger om mig i studion. Jag vill fokusera på måleriet utan att lägga min uppmärksamhet på annat. Helst vill jag vara ifred också. Mitt enda planerade sällskap är Texas-Bob – longhornskallen som ser och hör allt men som förstår att inte störa i pågående arbete.
Jag gör mig inte helt otillgänglig. Kollar e-mails och lyssnar av mobilen så att jag inte missar något viktigt. Jag har åtaganden som kräver det. Men i övrigt vill jag dra ner en mental rullgardin som stänger bruset ute. Ingen radio heller. Bara riktigt bra musik.
I helgen gav jag mig lite ledigt från måleriet. Därför är jag nu laddad att få fortsätta där jag slutade i fredags. Har plockat fram några målningar som jag vill ägna mig åt. Hela veckan ska jag för övrigt arbeta med makeover-projektet. Sedan får jag se.
Det är obeskrivligt roligt med måleriet just nu. Jag ser framsteg och jag respekterar det för vad det är. Inser också att det kan utvecklas en hel del till om jag bara handskas väl med det. Och det tror jag mig kunna göra.
Nu en kaffe och sedan igång.
8 Responses to Texas-Bob och jag