Jag har behövt ha tankarna kring egna måleriet och konstnärslivet i fred ett tag.
Utställningen i Helsingfors gick bra och samarbetet med Helena och Edson Cardoso på AVA Galleria kommer att fördjupas ytterligare. Jag är mycket glad över de olika projekt vi gör tillsammans och det stöd som de ger mig i mitt konstnärskap.
Men sedan… Överlag… Så här är det: jag har för första gången fått uppleva en riktigt överväldigande ketchupeffekt som konstnär och då tar det lite tid att hitta sig själv. Jag vet inte hur det är med dig som läser men för mig har det varit så att jag jobbat hårt och varit van att driva själv för att något ska hända. Det har gått bra och jag har nått de flesta mål som jag har ställt upp men så händer någonting som jag varken har grepp om eller helt förstår. Det kommer plötsligt inbjudningar och möjligheter från alla möjliga håll i världen. Jag är på något slags nytt trappsteg i mitt yrke och måste hitta ett förhållningssätt till det. Det går naturligtvis inte att vara med på allt. Långt ifrån. Samtidigt intalar jag mig att ta vara på möjligheter som ges om de ligger i linje med vad jag vill. Så klart.
Nu har jag hunnit i kapp mig själv mentalt. Har tänkt om vad gäller årets planer. Kommer att ha ett fantastiskt intressant utställningsår med många resor och nya kontakter, som jag tror kommer att betyda mycket för min fortsatta utveckling. Några utställningar är klara och några andra är under planering eller i ansökningsprocess. Någon separatutställning med helt nymålat material blir det inte förrän tidigast om 1 1/2 år. Men arbetet för en sådan känns verkligt stimulerande. Jag har påbörjat projektet och hoppas kunna ha den utställningen på något riktigt önskegalleri. Var får bli en senare fråga.
Ha det gott! Jag ska torka lite ketchup.
