Tagg-arkiv för: Svar

Svar på Lisas fråga om yttre motstånd

Fick en fråga i gårdagens kommentarfält som jag väljer att bryta ut ur sitt sammanhang och här svara på lite mera utförligt.

Frågan först:

…har du någon gång i ditt yrkesverksamma liv som konstnär mött motstånd, fått dålig kritik eller tappat sugen på grund av att andra inte tycker att det du gör är tillräckligt? hur gjorde du i så fall för att få tillbaka självförtroendet? hälsningar lisa w

Ok, vi talar här om yttre motstånd. Om omvärldens reaktioner på det konstnärliga arbete vi utför. Som alla verksamma konstnärer, möter jag olika typer av sådant motstånd. Jag har aldrig fått uttalat negativ offentlig kritik men visst har jag fått nej på sådant jag själv har velat. Främst har det handlat om några utställningar, som exempelvis Liljevalchs vårsalong, men tystnad i sig och utdragna processer kan också lätt tolkas som motstånd. 

Förr kunde jag nedslås av att få nej. Tappat sugen har jag dock aldrig gjort.

2000-0022 

Bra för självförtroendet är att förstå hur konstmarknaden fungerar för att ha så realistiska förväntningar på den och en själv som möjligt. Jag tycker det är bra att lägga ribban högt men inte högre än att den kan nås.

Konstruktivt för mig har också varit att se relationen mellan ja/antagning/positivt bemötande och nej/refusering/negativt bemötande istället för att haka upp mig på enstaka nej-besked. En viss procent nej måste man leva med och visar den sig vara låg i förhållande till ens framgång så bleknar motståndet i sin betydelse. Då har man också en hit-rate att arbeta med och försöka förbättra.

Allra viktigast för mitt självförtroende har varit att landa i det egna konstnärskapet och uttryckssättet. I grunden ifrågasätts inte mitt konstnärskap även om jag förstår att alla inte gillar det eller tycker att det håller måttet. Jag tror att det mest handlar om vad jag rör mig i för sammanhang. Och vad jag själv gör av det.

Mer att läsa:

Att bli vald eller att refuseras

Det svider när egot får rispor

Så lätt det är att såga någon

Publicerat i Förhållningssätt, Konst, Måleri | 2 Kommentarer

Lek med mig

Jag vaknar tidigare än "vanligt tidigt". Bilderna i huvudet tumlar runt och vill att jag ska stiga upp. De rycker i mig som en hund som tycker att matte är en trist sömntuta. "Varför ligga här när du kan leka med mig?"

Istället för att sova vidare tackar jag för inviten, kliver upp och ägnar morgonen åt att gå igenom lite olika bilder och planer.

Jag söker inget speciellt. Tittar mest och tänker. Testar några idéer. Hamnar i vildhästprojektet och ser att jag har bra material. Att jag har vad jag behöver. Sorterar och sammanställer. Går på vilken känsla jag vill förmedla. Den vägleder mig.

Fortsätter och börjar titta på en del fotografier jag har tagit. Kollar vad jag tycker om och vad jag klickar förbi. Fastnar vid den här bilden som jag tog i Köpenhamn för ett tag sedan. De rent fotografiska kvaliteterna spelar inte så stor roll. Den verkliga historien bakom lakanet i fönstret kommer jag aldrig att få höra.

Jag fångas för att motivet leker med mig och utmanar mig.

För att det gömmer svaret och får mig att leta.

IMG_4770

Publicerat i Inspiration, Processen att skapa, Vanliga dagar | 8 Kommentarer

Vem ska man lyssna på?

Maken kommer förbi i studion. Efter fika och några praktiska hjälpinsatser faller det sig naturligt att kolla vad jag har gjort sedan sist han var här. Vi går omkring en stund och jag väljer att också visa de nyaste målningarna som jag arbetar med.

Han är bra på alla sätt och vis, maken, men vår smak när det gäller konst går inte alltid hand i hand. Jag vet därför att jag tar en risk. Samtidigt vill jag ha en spontan, ärlig reaktion på det jag gör. Speciellt på de nya målningarna som känns viktiga för mig. I alla fall… Han blir inte imponerad – tycker "det ser ut som om en femåring hade gjort dem".

Efter det gömmer jag mig en stund i MOMAS februarikalender. Funderar om igen: Vad är bra konst? Vem ska man lyssna på och vem sitter inne med rätta svaret?

IMG_4428 2

Publicerat i Konst, Måleri | 9 Kommentarer

Att krisa och att fula ner

Jag har fått reaktioner och frågor gällande sådant jag skrivit. Det tycker jag om! Det är framför allt två inlägg som har engagerat.

I Ett år – vad är det? skriv jag: Det var innan jag nästan tappade mitt måleriska uttryck för att sedan kunna fånga upp det igen.

Dagen innan skrev jag i Att göra fulare: Jag vill inte måla vackert. Jag vill måla med hjärtat och levern.

Ok. Ni undrar om jag har haft/har en kris med måleriet och hur jag i så fall tacklat/r den. Också hur man överlag ska bemöta sådana när de infinner sig. Ni undrar också om detta med att VILJA måla fulare. Vart är jag på väg med mitt måleri? Vad menar jag med att måla med levern? Kommer jag att överge de motiv som jag hittills har arbetat med?

Många intressanta frågor. Inga enkla, korta svar. Ni har dock gett mig något att fundera på. Jag ska därför fördjupa resonemangen några nivåer och börjar i morgon med att skriva om Att krisa eller inte.

IMG_2012

Publicerat i Förhållningssätt, Måleri, Processen att skapa | 4 Kommentarer

Mobile: +46 70 521 46 81 E-mail: titti@hammarlingconsulting.com
Producerad av 6ft5 & Krokedil.