Jag lärde mig mycket igår. Upplevelsemässigt var det en sann berg och dal-bana. Med så tvära stup att jag var nära att skippa allt som hade med ”det här idiotiska projektet MAKEOVER att göra”. Jag började hetsa upp mig på namnet. Hur kunde jag välja ett sådant dumt namn. Fick kräkkänslor inför vissa motiv, tappade bort mig och ägnade 40 minuter åt ett penseldrag utan att ändå få till det. Tankar som”varför står jag här och vevar när jag skulle kunna göra konst istället?” försökte slå bo i min hjärna. Jag tyckte mig behöva pauser. Fler pauser och längre pauser. Bland annat för att skriva gårdagens rulla-inlägg. Jag är glad för att jag fortsatte trots motståndet. Efter det där inlägget om att få rulla släppte det nämligen. Jag kunde sedan måla konstruktivt resten av dagen. De negativa tankarna gav sig och än en gång fick jag erfara att motståndet suttit i min egen skalle.
Idag är sista dagen för projektet. Nu när jag ser slutet känns det ganska lätt. Som när man sprungit långt och ser målet. Det är sällan någon som bryter i det läget…
