Det slog mig att jag kanske omedvetet har sparat de svåraste målningar till sist i detta GÖRA BÄTTRE-projekt. Naturligtvis! Det var lätt i början och roligt. Nu har jag förflyttat mig till en punkt där det inte känns lika meningsfullt längre. Det är svårt att få till det utan att ändra helt och hållet på de målningar som är kvar. Då sprider sig ledan och otåligheten hela vägen ner i tårna och lusten väcks att skippa detta. Att börja med tom yta istället. Jag tänker dock inte ge mig utan fortsätter enligt plan.
Bara jag får rulla mig lite först.
P.S. Jag har börjat använda uttrycket "rulla sig" för att uttrycka: bryta mot ett mönster, slappna av och vara sig själv en stund. Inspirerad, som synes, av hästarnas rullande. D.S.
Lämna ett svar