Titti Hammarling

Etikett: Projekt

  • Kanske halvvägs?

    Plötsligt är störningsmomenten i måleriet få. Motståndet är borta. Tankarna är fria och sträcker sig framåt – far runt i projekt för våren och vad jag kanske ska göra efter 2011. Att jag ska till Fasching på måndag. Händerna samspelar med ögats analys istället för att jobba för sig. Jag når målningar-na, förstår tillräckligt och är lite djärvare än vanligt. Nya små världar växer fram på dukarna. Några målningar, neutrala i färg, kompletterat tidigare mer färgstarka. Jag ser en helhet för första gången i mitt pågående huvudprojektet. Kanske är jag halvvägs någonstans.

    Det går min väg just nu. Kanske är det för att jag har arbetat hårt och kanske är det för att slumpen behagar att vara på min sida. Sak samma. Jag bryr mig inte så mycket om vilket. Det är viktigare att unna sig flytet när flytet finns där.

    I bakgrunden raspar Bob Dylan: I’ve been walkin’ through the middle of nowhere, Tryin’ to get to heaven before they close the door. 

    IMG_2733

  • Hästarna, de hästarna

    Så snabbt det går ibland från att man får en idé tills att något har en given plats i ens liv.

    Jag har arbetat på med hästuppdraget. Det har blivit konkret med sina olika steg. Jag har en plan och ett mål. Ser hur jag ska lägga upp det. Fick den input som jag hoppats på från en utställning om vildhästar när jag var i New York. Har kollat igenom mina egna böcker om vildhästar + ska beställa någon till. (I New York hittade jag inte en enda). Själva “inramningen” – typ storlek på dukar och hur många o.s.v. kan komma att ändras men jag har en grundtanke att arbeta utifrån. Har börjat samla motividéer. Ska göra ett antal utkast under våren och ja, blir det vettiga målningar av det så plockar jag givetvis in dem i gruppen dukar som senare ska komma att presentera projektet. Det är nu klart att jag i maj kommer att besöka Black Hills och ett vildhästreservat i South Dakota också förutom vildhästarna i Pryor Mountains. Efter resan ska sedan huvuddelen av själva målandet ske.

    Det här projektet kommer alltså att finnas med mig från och med nu. För några veckor sedan existerade det inte ens i min tankevärld. Vi vet verkligen aldrig vad som väntar runt hörnet.

    IMG_2203     IMG_2211

  • Före New York

    Följande vill jag ha gjort med måleriet innan jag flyger till New York på fredag:

    1. Sortera bort alla målningar, i studion och hemma, som jag inte skulle kunna tänka mig att sälja. Lägga dem i tre högar: släng, nollställ med vitfärg eller restriktivt spara. 2. Inte ha några sparade framme. Lägga dem i förrådet. 3. Dra igång Hästprojektet på allvar – med brainstorming, research, idé- och bildsamling. Kolla i mina hästböcker efter uppslag. Jag har några som handlar specifikt om vildhästar. 4. Börja omarbeta tre nya dukar som jag, trots att jag har lagt mycket arbete på dem, inte får att passa in i mitt TL-projekt (mitt huvudprojekt). 5. Göra embryot till en mind-map för TL-projektet. Strukturera befintliga dukars motiv och samla nya motividéer på den kartan.

    IMG_2392

  • Att göra väntan meningsfull

    Jag vet inte hur det är med dig men själv kan jag ha svårt att vänta. Läste du min blogg i helgen så förstår du att jag måste stänga om mig och utsätta mig för en väntan som jag inte vet när och om den tar slut. Det är inget negativt med det och jag inser ju att det bara handlar om att stå ut. Att inte fly till annat som är så lätt att göra när man inte riktigt fattar vad som pågår.

    Det hände några bra saker i det tysta igår.

    Dels målade jag över ett antal dukar som har stört mig och det var verkligt befriande. Jag tänker måla över fler. Inte förhasta mig men göra som med en del gamla klädesplagg som stör känslan av helheten i garderoben. Många av oss spar på sådant vi varken använder eller tycker om. Tänker att det kan komma till användning någon gång. Så ungefär kan det bli med en del målningar också. Man har växt från dem eller så var de fel från början. Då kan det vara en lättnad att göra sig fri från dem.

    Sedan föll bitarna på plats ännu tydligare vad gäller mitt hästprojekt. Det är nu klart att jag kommer att kunna besöka vildhästar i några olika reserv på resan i maj. Jag känner oerhört starkt för projektet och det är självklart att jag ska genomföra det.

    Kanske var det också just igår som jag slutligen gav mig. Insikten kom att jag har försökt att styra mitt måleri för att det ska passa in och bli respekterat. Trots att jag i hög grad är en person som vågar gå min egen väg och inte bryr mig så nämnvärt om allmänna konsttrender, så har jag ändå inte riktigt landat i hur jag ska förhålla mig till eget måleri. Kanske var det igår som jag bottnade. Jag kände i varje fall någonting fast under foten och kunde ta sats i en rörelse framåt.

    2000-0030

  • Konstmässa i Paris 2010

    Jag har nu fått bekräftat att jag ska vara med på Konstmässa i Paris i oktober 2010. Det ser jag fram emot. Återkommer längre fram med mer information.

    Eiffel_300x200_4459     Carrousel d L

    Nu börjar också planerna för mina pågående projekt och kommande utställningar att falla på plats. Förutom en del mindre samlingsutställningar, öppen ateljé och liknande är tanken att ha nästa separatutställning i Stockholm på våren 2011. Projektet med hästarna borde kunna bli klart att visa halvåret därefter.

    Då är det bara att jobba på då.

  • Häst-uppdrag

    Jag blev stum. Från ingenstans, utan ansträngning från min sida, kom ett nytt projekt och uppdrag till mig i morse som en klassisk AHA-upplevelse.

    Mitt måleri ser ut som så att jag har mitt huvudspår där jag arbetar med ett långsiktigt projekt som vi kan kalla TL. Det projektet fick jag anstränga mig hårt för att greppa. Jag tragglade på över 1/2-år innan jag fick det på plats med riktlinjer och temanamn som kändes rätt. Det projektet är en fortsättning på mitt huvudsakliga måleriska flöde med människan och det mellanmänskliga i fokus. Vid sidan av det här huvudspåret har jag jobbat med mina “Umleitung-projekt” som Open Range och Cowboy Moments. Det vill säga ett måleri med west, cowboys och hästar. Marknaden för Cowboys på duk är minimal i Sverige så med huvudet har jag bestämt att lägga det här måleriet på hyllan för att kanske ta upp det igen den dag jag eventuellt kan vara mogen för en satsning i USA, där marknaden för den typens måleri är enorm.

    Men… som vi alla vet – hjärtat följer inte alltig huvudets logik.

    I och med att jag älskar hästar, cowboys och open ranges så har det väl pågått en bearbetning i det tysta och det omedvetna tills hela paketet var klart och omöjligt att motstå. Då poppar det upp som en present när jag minst anar något.

    Jag blev så ivrig att jag hoppade i bilen och åkte till studion för att måla några timmar i pur glädje.

    IMG_4353

  • Uppe och på G

    Nu är de uppe. De nya dukarna. Jag har kommit igång och gjort en första grund på tre av dem. Det får räcka just nu.

    Du kanske tänker att det är väl ingenting att börja måla på nya dukar, att det är det som är hela grejen med att vara målare. Jo, ofta är det ingen stor grej alls. Men ju längre man sträcker sig från ens trygga uttryckssätt, från det som man behärskar och kanske till och med vet att man får uppskattning för, desto mer mod måste man mobilisera.

    Man vet inte om det man håller på med leder en framåt eller om det blir en gir åt vänster. Man vet heller inte om man blir respekterad eller “beskjuten” för det man gör.

    Så är det för mig just nu. Jag målar på mitt nya projekt och det är vad jag vill göra. Jag har ett arbetsnamn som lockar och motiverar men jag har ingen aning om vart det kommer att leda mig. Nya dukar är därför lite som en resa utan karta och guidebok. Jag vet bara att jag reser.

    IMG_0159

  • Bye, Bye

    Det var allt för denhär gången. Nu pulserar livet vidare i New York och jag sitter lite vemodig men tillfreds här i studion och jobbar mig in i den Kungsholmska vardagen igen. Jag reste iväg med lätt bagage och kom tillbaka med proppfull resväska, om vi säger så. Det var inte bara kläder och böcker som gjorde väskan välfylld Jag har fyllt på med inspiration, intryck och insikter om vad jag själv håller på med. Det är inte så att jag har känt mig osäker på måleriet men det var ändå vissa viktiga bitar som föll på plats för mig där borta. Det handlar om att växa, om att inte hålla sig själv tillbaka utan våga tro att det där som man inte förstår sig på ändå leder en framåt på det som är ens väg. Jag kom också äntligen fram till ett övergripande tema för mina projekt. Jag har trevat efter det ett tag och känner nu att jag har hittat något som kan vägleda och hålla ihop mitt arbete ett bra tag framöver.

    P.S. På tal om proppfull resväska – med fanns också fyra akrylmålningar från kvällsövningar i badrumslampans sken. D.S.

    IMG_1649     IMG_1501     IMG_1623     IMG_1628     IMG_1631     IMG_1656     IMG_1027 -china town detalj     IMG_1610 ny

  • Badlands

    Den här helgen ägnar jag mig åt ett projekt som jag målar på hemma. Just nu handlar det om fyra dukar + att jag ska måla några till. Därefter ska jag välja vilka som slutgiltigt ska ingå i projektet och om det ska bli aktuellt att visa upp det i något sammanhang.

    Min avsikt har uttalat varit att lägga målningar med western-tema på hyllan men nu när jag tittar på projektet så utspelar sig händelsen just i ett sådant landskap som jag skrev om igår. Det är kargt. Det är west, det är lite häst, och pang-pang. Det gäller att överleva. Det är väl så ute som tema att det kanske kan bli inne.

    För att komma i stämning lyssnar jag på Marty Stuarts Badlands och Robbie Robertsons Music For The Native Americans. Jag har inga indianer i mitt projekt men om landskapet kunde sjunga så är det kanske just följande från Robbie Robertsons Golden Feather som skulle höras bland klipporna:

    In the autumn night
    When there’s no wind blowin’
    I could hear the stars falling in the dark
    When you find what is worth keeping
    With a breath of kindness
    Blow the rest away

    Blogg Cash Weekend 2 003     Blogg Cash Weekend 2 001