Att göra väntan meningsfull

Jag vet inte hur det är med dig men själv kan jag ha svårt att vänta. Läste du min blogg i helgen så förstår du att jag måste stänga om mig och utsätta mig för en väntan som jag inte vet när och om den tar slut. Det är inget negativt med det och jag inser ju att det bara handlar om att stå ut. Att inte fly till annat som är så lätt att göra när man inte riktigt fattar vad som pågår.

Det hände några bra saker i det tysta igår.

Dels målade jag över ett antal dukar som har stört mig och det var verkligt befriande. Jag tänker måla över fler. Inte förhasta mig men göra som med en del gamla klädesplagg som stör känslan av helheten i garderoben. Många av oss spar på sådant vi varken använder eller tycker om. Tänker att det kan komma till användning någon gång. Så ungefär kan det bli med en del målningar också. Man har växt från dem eller så var de fel från början. Då kan det vara en lättnad att göra sig fri från dem.

Sedan föll bitarna på plats ännu tydligare vad gäller mitt hästprojekt. Det är nu klart att jag kommer att kunna besöka vildhästar i några olika reserv på resan i maj. Jag känner oerhört starkt för projektet och det är självklart att jag ska genomföra det.

Kanske var det också just igår som jag slutligen gav mig. Insikten kom att jag har försökt att styra mitt måleri för att det ska passa in och bli respekterat. Trots att jag i hög grad är en person som vågar gå min egen väg och inte bryr mig så nämnvärt om allmänna konsttrender, så har jag ändå inte riktigt landat i hur jag ska förhålla mig till eget måleri. Kanske var det igår som jag bottnade. Jag kände i varje fall någonting fast under foten och kunde ta sats i en rörelse framåt.