Om du är intresserad att följa ett mera dagligt och lättsamt bildflöde från mig så hittar du en blandning av mina målningar och hobbyfotografier på instagram/tittihammarling.
Det dröjde länge innan jag aktiverade instagram-kontot men nu tycker jag att det är riktigt roligt och inspirerande.
Nu har jag försökt skriva något vettigt som kan passa till bilden nedan men jag klarar det inte. Jag har bytt bild som ett alternativ men känner att jag vill visa just detta fotografi i dag.
Det är dagen efter.
Det är hans morgon.
Det har blivit noll utställningar de senaste veckorna för att jag målar/arbetar med egna konsten på all extra tid som jag har. Härom dagen fick jag dock tips om Esko Männikkö på Nordenhake av fotografen och vännen Mats Lindfors. Tack Mats! I min introverta tillvaro hade jag missat att utställningen pågår.
Till saken hör att Esko Männikkö knockade mig och många andra med sitt foto redan på 90-talet. Han är född 1959 och fick sitt genombrott 1995. Då gjorde han samtidskonst av finländare vardagsrealistiskt fotograferade i sina udda hemmiljöer. Senare har han gjort liknande fotoprojekt i USA. På senare tid är det djur som fångats hans intresse och jag förväntar mig att det är starka bilder som nu visas på Nordenhake, precis som Mats beskriver i sitt blogginlägg.
Tipsar därför om utställningen Harmony Sisters. Passa på att se den om du befinner dig i Stockholm!
Många är på höstlov. Några jag känner har dragit till Berlin. Jag hänger på via av mina foton och bjuder på lite gratisinspiration. Här Street Art som jag fotograferade på resan för ett tag sedan.
Bra Street Art är som livet. Tycker jag. Rough måhända men okuvligt.
Ibland känns det lite märkligt att vara oljemålare och att visa så pass få av de målningar jag gör här i bloggen. Mina inlägg illustreras oftast inte av professionella bilder utan av mina fotografier. Jag uppskattar själv en del kollegors generositet när de berättar om och visar bilder på målningar och pågående arbeten men själv drar jag mig för det.
En sida är att jag ogärna vill publicera målningar innan de visas officiellt på någon utställning, en annan är att jag tar lång tid på mig innan jag sätter punkt och vet att nu är en specifik målning DEFINITIVT klar. Jag vill ge arbetet den tid det behöver och tycker inte om att ha versioner av mina målningar på nätet.
Men ibland så. Det är klart att jag kan göra undantag. Målningen här är KANSKE klar.
Intrycken lägger sig. Trots att de förra veckan blev så många att de rann över kanterna på min mentala tratt så lägger de sig. Och har de väl hittat sina platser så splittrar de inte längre utan börjar förvandlas till erfarenheter som kan ge kraft åt det egna skapandet.
Jag har haft några bästa-dagar i studion. Dagar då måleriet har varit på min sida och projekten synbart har rört sig framåt. Då blir det, trots långa dagar, till och med tid över att titta på bilder från Berlin.
Gatukonsten jag fotograferade inspirerar mig. Mer än mycket annat.
Med det önskar jag dig trevlig fredag!
Vi har dem alla. Glömda platser. Sådana som en gång betydde något men som inte längre fyller någon funktion i våra liv. Fotografen Jan Jörnmark fick upp ögonen för detta rent bildmässigt 2004 och har sedan dess sökt upp och dokumenterat ett stort antal övergivna och glömda platser. Kanske har du sett filmen som visas på TV? Om inte så rekommenderar jag dig att göra det. Den finns tillgänglig på SVT Play månaden ut. Jag har sett filmen några gånger nu. Den ger insikter om oss som personer men minst lika mycket om hela vårt samhälle och vilka konsekvenserna blir när det förändras. Den är grym. Den är vacker. Och den visar en verklighet som fortfarande finns alldeles nära oss. Fast vi kanske glömt.
Besök gärna Jan Jörnmarks Övergivna platser för mer information.
De flesta vet att Berlin är en huvudscen för gatukonst och det finns mängder med bilder och filmklipp på internet för den intresserade att titta på. Det har jag gjort men så coolt det ändå är att uppleva det på plats och i sitt sammanhang. Atmosfären i Berlin och gatukonsten är som två sidor av samma sargade men stolta stadsidentitet.
Gatukonst är all form av konst i gaturummet. Oftast är den olaglig men på flera ställen nuförtiden sanktionerad och till och med beställd. Hatad av en del men älskad av många. Den är målad, sprayad, klistrad eller kan ta sig uttryck i skulpturer eller exempelvis stickade detaljer. Den sträcker sig från små klistermärken till heltäckande fasadmålningar. Våra rondellhundar är en form av gatukonst.
Här nedan ser du några foton som jag har tagit. De fångar alla ett uttryck som jag tycker mycket om. Bilderna har skapats av att en målad eller klistrad figur harmonierar med det som finns runt omkring. Flera personer har alltstå bidragit till motivet som jag har fotograferat. Det finns en frihet och en livsnerv i bilderna som talar rakt till mitt hjärta.
Vad tycker du? Om detta och om gatukonst överlag?
Två pågående målningar har blivit lite mer klara. Förutom att jag har morgonmålat på dem har jag också kollat igenom foton som jag tagit de senaste dagarna. Bland annat de du ser nedan som jag instinktknäppte från TVn för någon kväll sedan för att jag tyckte att mönstren var coola. Det har varit en konstnärlig YES!-morgon och det är lite otippat för i dag är det vernissage och jag hade egentligen vikt dagen åt förberedelser inför den.
Men hängningen i går gick snabbt. Inga ändra-på-planer skaver i tankarna. Jag vill ha montern precis som den är och behöver därför inte åka till Kistamässan före på eftermiddagen.
Fortsätter därför med målandet. Laddar och njuter av det som är kärnan till att jag håller på. Oljefärgen gör mig helt lugn.
Mitt favoritställe för fotografering i Strömstad har den här gången varit återvinningscentralen. Staden har en bra sådan. Praktisk för den som besöker och med bra sortering.
Vid första besöket var jag där för att slänga saker. Precis som det är tänkt. Vid de senare tillfällena åkte jag dit mest för att fotografera.
