I Allt tack vare en målning berättade jag om det som skulle bli mitt nya hem, ja, mitt nya liv.
Det har varit en intensiv period efter det. Vi sålde vårt hem i våras och flyttade ut till ön i maj. Vi började totalrenovera huset och har hållit på med det fram tills nu. För några veckor sedan kom flyttlasset med alla våra möbler och även om renoveringsarbetet fortsätter så kan vi gå in i en lugnare fas. Allt det som MÅSTE göras för att det skulle gå att bo här vintertid är avklarat och det är med både glädje och stolthet jag kan se hur huset börjar bli vad jag tänkt att det skulle kunna bli. Bl.a. med ateljé med veranda mot trädgård och hav…
För första gången någonsin bestämde jag i våras medvetet att dra ner på målandet och utställandet för att hinna med vanliga arbetet och huset på ett bra sätt. Det enda jag har lagt målartid på är ett konstprojekt jag gör tillsammans med fotografen Göran Arvidson. Jätteroligt! Kommer att berätta mer om det inom kort.
Det har varit intressant att ligga lite lågt med det vanliga skapandet. Känner att relationen till måleriet finns kvar på ett självklart sätt. Den är stark och jag tror att den har fått mogna på ett kanske välbehövligt sätt. Förr kunde jag känna mig stressad om jag hade uppehåll. Så har det inte varit den här gången. Nu finns måleriet i mitt hjärta på ett tryggt dudunk-dudunk-sätt. Jag ser fram emot att trappa upp igen och på torsdag åker jag till Florens för att delta i Biennalen där.
Dudunk-dudunk.
