En vecka tog det denhär gången. Från det att jag kom hem till det första skovet av längtan. Då pratar jag inte om +tankar och +minnen utan om en längtan som kör in i magen precis som när man saknar någon man älskar. Som drabbar en. Som struntar i ens planer. Som struntar i förnuftet.
Första gången jag åkte till New York hade jag ingen tanke på att jag skulle komma att återvända. Nu, 25 resor senare, är NYC i min person ungefär som saunan i en finnes.
Och jag fortsätter att åka mellan. Ännu ett tag.
