Upplever inte att jag har speciellt svårt att börja på nya målningar. Nu för tiden hamnar jag nästan aldrig i de där besvärliga blockeringarna som kan drabba en som konstnär när man står framför en tom duk och ska göra en MÅLNING. En BRA MÅLNING. Helst en bättre än vad man tidigare har producerat. Nåja, i alla fall känner man lätt kravet att göra något i nivå med de bästa man har gjort. När jag säger att det inte är direkt SVÅRT (för jag gör det ju) blir ändå anspänningen stor hos mig när jag ska börja på något nytt. Jag blir ofta stel och måleriet känns påfrestande. Risken är stor att jag börjar fjösmåla eller analysera på ett hämmande sätt.
I början av mars tänkte jag därför att jag ville pröva att vidareutveckla tekniken att arbeta med flera dukar parallellt. Jag, som många, är van att påbörja några dukar samtidigt för att få upp ett bra målarflöde och för att låta måleriet på de olika dukarna inspirera och samverka med varandra. Jag ville undersöka om jag kunde komma åt det där friska, spontana måleriet som ibland blir till när jag inte tänker så mycket utan bara ger mig hän. Samtidigt ville jag ha resultat. Ville att måleriet skulle leda till någonting. Jag har inget intresse av att bara stå och kladda för kladdandets skull.
I mitt måleri brukar jag prata om bottenplattor. Med det menar jag det första lagret oljefärg då jag får ett motiv på plats på duken. Har jag väl en bottenplatta på plats så är ofta det fortsatta måleriet lättare. Kanske för att jag då har något att utgå ifrån och relatera till. Ibland blir målningen ungefär som bottenplattan fast genomarbetad. Ibland målas allt över och blir till något annat. Jag har alltid ett stort antal dukar på gång samtidigt i den fasen och låter dem bli klara i den takt som krävs. En del blir det ganska så på direkten. Andra tar år att få klara.
Målet med mars-experimentet var att försöka göra 12 stycken bottenplattor på 65×65 cm. Att jag valde just 12 var bara ett resultat av att det kändes som en bra ambitionsnivå samtidigt som det var nåbart. Tanken var att inte ha krav på att slutresultat utan bara att försöka göra ganska många i ett svep.
Det blev 18 stycken innan mars månad var till ända. Bottenplattor alltså. Inte färdiga målningar. Arbetet var roligt och lätt. Jag har så pass goda erfarenheter av “experimentet” att jag gärna tipsar om det. För den som vill ha ett bättre flöde – friare måleri eller större kvantitet kan det vara värt att pröva.
Med flera dukar i gång samtidigt hinner man inte fundera och ifrågasätta så mycket.
Man har fullt upp med att måla.
4 Responses to Mars-experiment