Jag är ofta i kontakt med ranchen i Pryor Mountains och följer dem i tankarna mer eller mindre dagligen. Landskapet, hästhjorden och alla upplevelserna i det ödsliga indianreservatet har satt sig i mitt sinne för alltid. I Att välja en annan väg berättade jag om hur årets planerade resa tyvärr blev avbokad och i En helare människa om min längtan att få komma tillbaka dit. Att leva riktigt cowboy-liv är nämligen bland det bästa jag vet.
Och nu är det bokat och klart. I april 2011 blir det en veckas Horse Drive på klassiskt vis. Det är nog den allra bästa moroten jag kan ge mig själv för att komma igen efter olyckan i juni. Ja, den bästa moroten överlag i livet också.
Nu blir det jobb och träning!
4 Responses to Den allra bästa moroten