Precis som barnet som måste få upptäcka SIN egen värld så behöver vi vuxna få möjlighet att vara i våra. Det innebär att vi går iväg ibland och gör saker för oss själva.
Livet är en ständig balansgång mellan detta egna och vår samverkan med människorna omkring oss. Och ingens val är den andras riktigt likt. Det finns tusen skäl till att vi har det som vi har det.
Som konstnär spenderar man mycket tid med att vara själv. Så pass att det lätt kan uppstå konflikt mellan behoven att arbeta med konsten och förväntningarna på ett familjemässigt/socialt engagemang. Vi har andras önskemål att ta hänsyn till och våra inre drivkrafter ska jämkas ihop med det egna samvetet.
Vi får försöka hitta vår balans så gott det går. Om och om igen. Och kanske inte ta varandra så för givet utan unna varandra ett eget liv. Parallellt med våra gemensamma.
Tänka att den största av kärlekar är att låta någon få gå SIN väg.
6 Responses to Att gå SIN väg