Hur förändringsbenägen?

Det är intressant och lite lustigt/kusligt med förändringar. Vi talar allmänt om dem som viktiga och eftersträvansvärda: Att vara förändringsbenägen – jag menar, vem vill inte vara det? Man vill ju ta sig an nya utmaningar och vara på framkant. Och har man inte sådana ambitioner så vill man i alla fall hänga med.

Samtidigt som människan är nyfiken och vill skrida framåt i livet med ett öppet sinnelag är hon också ett riktigt vanedjur. Behöver vissa rutiner och ganska mycket trygghet. Vill veta dagens innebörd fast hon vet att den inte helt kan fångas. Blir orolig och slår mentalt klackarna i backen när förändringarna står utanför den egna kontrollen.

Roligt med de förändringar man väljer, oroligt med dem som drabbar en.

Ändå måste vi leva med de två ytterligheterna. Bejaka båda och lära oss vilken balans som är mest konstruktiv för oss. Finna den förändring i tryggheten som vi skulle behöva och den trygghet i förändringen som får oss att ta steget.

Hur förhåller du dig till förändringar? Har du något bra sätt att tackla dem på – allmänt i livet eller specifikt i konsten?