Vilken fin lördag det blev. Solen sken om än med matta strålar. Stallet var helgtrivsamt och ridkompisarna roliga att träffa. Alla uppe efter idolfinal, fester eller bara ännu en arbetsvecka.
Jag har många gånger ridit den häst jag hade idag. Den är en riktigt hygglo och skoj typ men jag har aldrig varit speciellt positiv till att rida den. Det är något överambitiöst och spänt över den som gör att ridningen blir pinnig och stelnackad. Lite för ivrig. Med tiden har jag insett att jag lätt förstärker denhär hästens negativa sidor i och med att jag själv är energisk och vill så mycket. Det kan lätt bli en kamp då. Och att man inte riktigt förstår varandra. De senaste gångerna har jag därför koncentrerat mig på att slappna av och att ge lite friare tyglar samtidigt som jag har visat hästen min tilltro och min vilja. Tydliga men lågmälda hjälper. Hästen är lyhörd och fattar på en gång. Och för mig blir det som att rida en annan häst.
Det är mycket man kan lära om sig själv av sitt samspel med hästar. Jag har lärt mig att det överambitiösa inte öppnar för förtroende och att det gamla tjatet om att vara här och nu är värt precis allt tjat.
2 Responses to Att lära av hästarna