Tanken for genom huvudet att nu är allt som vanligt igen. Jag menar jag har packat upp, fixat tidsomställningen och kommit på plats i studion. Pinkat in de gamla reviren, bockat av sådant som behöver omedelbar insats. Hittat plats för böcker, palettpapper och annat jag har köpt på mig. Men så slår det mig att jag har inget konstnärligt “som vanligt” att komma till. Måleriet är i en transformation och måste så få vara. Jag vill inte gå tillbaka och vet inte riktigt hur det nya ska forma sig.
“It’s better to fail in originality, than succeed in imitation.”
Herman Melville
Så jag målar på. Mentalt är det som att hoppa från sju meter när man bara har känt sig redo för trean. Läskigt innan. Men inte alls hela världen.
Och inte som vanligt.
Lämna ett svar