I ett samtal med en konstnärskollega för några veckor sedan blev jag varse att jag sällan kör med några SÄKRA KORT. Du vet. Som att i måleriet vila i några motiv man kan, ett maner man behärskar, målningar man vet säljer.
Insåg i samma veva att jag är likadan i det mesta jag gör. Vill hellre vidare än att vila i något jag tycker mig kunna. Om jag håller föredrag brukar jag tröttna på mitt eget budskap efter att ha framfört det en gång. Men NYC då? Det är väl ett säkert kort att åka till samma ställe så många gånger? Mja, kom nog fram till att jag söker mig vidare där med.
Det närmaste jag kommer säkra kort i måleriet är de där damerna i rött som jag vet att många tycker om. Ett säkert kort verkar också målningar som den nedan vara. Den sålde jag 1998 men får fortfarande frågor om den och om den går att köpa.
Ja, jag förstår att detta har med ens personlighet att göra och som alltid att det är upp till en själv hur man vill tackla sitt arbete. Men ändå – det vore intressant att höra din syn på detta. För egen del fick jag mig nämligen en tankeställare. Det behöver ju inte vara FEL att exempelvis VILA LITE GRANN i det man kan.
Hur tänker du?
