Tagg-arkiv för: Värsta straffet

Motstånd

Människan är allt lite märklig. Som om det inte fanns tillräckligt med motstånd i livet, sådant som det är. Nej, vi bygger på med ett eget motstånd mot oss själva för att göra vår match ännu tuffare. Håller oss ifrån viktiga saker och unnar oss inte att vara riktigt tillfreds. Inte alltid. Och inte alla. Nej, men allt bra ofta. Och allt rätt många av oss.

Det tog mig själv många år att ge konsten den plats i mitt liv som jag länge hade önskat ge den. I efterhand har jag aldrig ångrat de förändringar som jag gjorde och jag tror faktiskt att man aldrig ångrar några förändringar som är i linje med ens sanna jag. Allstå ska vi inte vara så rädda för att ändra på saker och ting. Rädslan är inte värd sådana segrar.

För visst är det väl rädsla? Vad skulle det annars vara?  Jag tror inte att det är slöhet precis.

Jag har tidigare skrivit om den inre kritikern och om värsta straffet. Dehär frågorna engagerar mig – att och varför vi ofta låter bli att göra det som är viktigt för oss. Både i livet och i skapandet.

Låt oss oftare ge vårt motstånd en punka! Troligtvis är det så att vi får mindre motstånd från omvärlden om vi börjar med att sticka hål på vårt eget.

Pyyyys.

Publicerat i Förhållningssätt, Processen att skapa | Lämna en kommentar

Värsta straffet

Jag har intresserat mig mycket för skapandeprocessen och hur man som enskild person kan utveckla sig i förhållande till den. Idag vet vi ganska mycket om innebörden i processens olika steg. Att det exempelvis kan vara verkligt segt ibland innan vi kommer till en lösning. Som konstnär vet man oftast också väl hur man fungerar i sitt kreativa uttryck. Vad som är bra för en och vad som inte är det. Trots detta är det många av oss som inte riktigt förmår skapa/arbeta som vi skulle vilja. Annat kommer emellan. Allt möjligt annat. Det värsta man som kreativ person (konstnär eller inte) kan göra mot sig själv är att inte skapa. Hellre tio minuter än ingenting. Hellre en dag än ingenting, Hellre någon timme per dag än ingenting. Hellre två år än ingenting. Sak samma vad man lever med för förutsättningar och måttstock så gör avhållsamheten i sig större skada än att något man presterar kanske inte blir så bra. Det man en gång har skapat kan alltid leda en till något annat.

Avhållsamheten gör att man lätt hamnar i en negativ spiral. Steget till den egna konsten, till balansen i det egna arbetsflödet riskerar att bli längre och allt svårare att ta. Man har höga krav, vet hur konkurrensen ser ut. Man kanske gör försök och blir besviken över resultatet. Kontinuiteten däremot tenderar att avdramatisera kraven på viss prestation. Arbetar man bara på så leder det en framåt i ens egen process och blir till resultat, förr eller senare. Sak samma igen vad man har för förutsättningar och måttstock.

Värsta straffet är att inte skapa om man har behov att skapa.

Publicerat i Förhållningssätt, Processen att skapa | Lämna en kommentar

Mobile: +46 70 521 46 81 E-mail: titti@hammarlingconsulting.com
Producerad av 6ft5 & Krokedil.