På mitt bord ligger Situation Stockholm och MOMAS kalender för maj/juni.
Jag tittar på dem och de ser ut att titta tillbaka.
De får mig att tänka:
Som konstnär (och människa) är man ingen isolerad varelse. Man finns i ett sammanhang. Något slags sammanhang som ger en ens referensramar. Sedan må sammanhanget vara litet eller stort. Som man önskar att det skulle vara eller inte. Och i det där individuella sammanhanget är man mer eller mindre aktiv. Man väljer sitt sätt att kommunicera. Söker upp eller väntar att andra ska komma till en. Bidrar eller begär. Delar.
Precis som med Situation Stockholm och kalendern döljer sig mycket bakom ett omslag, en avatar eller ett första personligt intryck. Riktiga människor, livsöden och individuella konstuttryck.
För oss att välja bland beroende på vilket sammanhang vi söker.
Var vill vi titta och tittas på?
