I På väg hem och Otippad skönhet har jag skrivit om bron som mot alla odds har fångat mitt intresse och gjort mig till ett fan. Den och utsikten den ger lär aldrig kvala in bland kandidaterna till Stockholms vackraste sevärdheter. Här lyser bländande utanpåverk med sin frånvaro. Ändå har jag lärt mig uppskatta platsen. Jag kan ostört titta in under skjortan på stan. Se dess nakenhet och bortom den delar av både nervsystemet och blodomloppet.
Jag stannar här ibland. Både på dagtid och när jag ska hem på kvällarna. Det är få ställen i stan som ger mig så stark närvaro som denna.
Och precis som med allt verkligt så kan här vara både ruskigt fult och överraskande vackert.
