Resan har funnits med mig länge i tankarna. Den har varit beställd och betald sedan månader tillbaka.
Igår var jag tvungen att avboka allt.
Tillsammans med maken hade jag tänkt resa till Wyoming, Montana och South Dakota för att åka runt, leva ranchliv, driva hästar och besöka några vildhästreservat som research för pågående målarprojekt. För ett tag hade vi åter tänkt leva det liv där borta som vi fascineras av och längtar till. Den 16 maj skulle vi dra. Tyvärr har några oväntade omständigheter stuckit käppar i hjulen för oss. I varje fall för att i dagsläget resa så långt och vara borta så länge som vi hade planerat.
Så nu sitter jag här.
Med ett tyngre hjärta än vanligt.
Raderandes Rapid City och Pryor Mountains ur kalendern.
Resultatet? Det blir nästan fyra veckor med helt blanka blad.
När hade jag det senast?
Jag inser att jag kan välja vad jag ska göra istället. Att om en väg stängs så öppnar sig några andra.
Men först ska jag sura och sörja en stund. Jag är inte mottaglig för det där egna pep-snacket just nu.
