Ett av projekten som för några dagar sedan pockade på min uppmärksamhet ville inte låta sig parkeras. Och absolut inte strykas. Jag fryste därför annat måleri för några dagar och fixade sex stycken nya dukar som jag grundade och nu har hunnit måla på i två omgångar.
Dag ett kändes hela projektet ganska hopplöst och mörkt. Jag ville någonting men såg inte spår på dukarna som dög. Eftersom mycket var nytt kunde jag inte falla tillbaka på gammal kunskap eller kända manér. I går började jag dock uppfatta någon slags möjlighet i experimentet och i dag är jag riktigt förväntansfull inför arbetet.
Att pröva nya idéer har sina risker. Det är ett pyttelitet steg mellan mörker och ljus, mellan fiasko och framgång. Men för att något nytt ska få en chans att komma in i ens bilder måste man ibland riva sådant som står i vägen.
