Jag är inne i en fas då måleriet flyter på. Jag ser i de flesta dukar vad jag ska göra i ett nästa steg. Penseln antingen lyder eller överraskar på ett positivt sätt. I går kunde jag därför signera två målningar och få några till att närma sig stadiet där det går att kliva tillbaka, betrakta och tänka/känna "Ok – that’s it!"
Men hur vet man egentligen när en målning är klar?
Den typ av måleri som jag ägnar mig åt tar sin form under en ganska lång process. Det sker en växelverkan mellan mig och duken. Jag vet sällan från start hur en målning ska se ut när den är färdig. Den växer fram undan för undan. Ofta naturligtvis i riktning av en intention jag har haft. Men många gånger också åt något helt oväntat håll. Då är det inte självklart var man ska sätta punkt för arbetet och betrakta det som färdigt.
Vill man ha ett enkelt svar på frågan så är en målning klar när konstnären tycker så. Visst. Men för egen del försöker jag numera eftersträva att en målning ska kännas rätt snarare än att den ska vara "färdig". Den kan nämligen kännas rätt långt innan hjärnan säger att den är klar. Den kan också kännas rätt långt efter att hjärnan tycker att den är klar.
De två jag signerade igår känns rätt. Jag vet däremot inte om de ska betraktas som klara. Huvudet är osäkert men hjärtat säger ja.
Detalj ur ny målning
