Man behöver ju inte stå och hota med bössa vid någon personlig avspärrning precis men nog är det viktigt att dra sin gräns någonstans. Idag när man, trots imponerande försök till målfokusering, har fullt upp med en massa halvviktiga saker. Utan att kanske räcka till för det allra viktigaste.
Har man någonting i livet som är viktigast av allt så måste det få ett visst utrymme för att kunna bli vad man vill att det ska bli. Det är antagligen som när man odlar. Att plantera annat för nära eller att att inte rensa bort ogräset runt plantorna man vill ska växa gör att det blir taniga växter i landet.
Med målandet har jag ingenting att klaga på just nu. Jag är inne i en tacksam fas. Det är bara att måla istället för att göra annat på den tid som jag säger att jag vill måla. Men jag måste ändå dra mina gränser. Och påminna mig om att jag inte har plats för allt det där halvviktiga som pockar på. Om jag ska räcka till för målandet, viktiga relationer, företaget och hästarna.
Exempel på halvviktiga saker för mig är just nu: Jag har en hög med böcker som jag vill/borde läsa. Det skulle vara roligt med mer tid för vårt hem. Jag skulle vilja ordna fester för goda vänner. Skaffa hund. Se film, teater och fler utställningar. Dansa oftare. Skriva klart en påbörjad roman.
Nu motar jag bort dem alla med en stor gul private-skylt. Och du förstår att jag får veva.
