När blir man konstnär? Jag menar en riktig, riktig konstnär?
När man känner sig som en? När man ser ut på ett visst sätt? När man har sin första separatutställning? När man säljer för en viss summa eller ett visst antal verk per år? När man får bra recensioner? Var? Hur bra och hur ofta? När man får förfrågningar utan att ha behövt jobba häcken av sig? Men hurudana förfrågningar? När man kommer med på Liljevalchs? Galleri i New York? Eller är man konstnär när man blir KRO-medlem? Hur aktiv ska man egentligen vara? Blir man konstnär en gång för alla eller ska man uppehålla någon viss nivå?
Jag hade min första separatutställning i Stockholm 1998. Medlemskap i KRO ansökte jag om först nu i höst. Jag tänkte för egen del att det skulle räcka med de fyra andra medlemskapen jag har. I och med att jag är företagare så har jag aldrig sökt stipendier eller ekonomiskt stöd utan har försörjt mig genom verksamheterna i mitt bolag. Sedan märkte jag att andra ibland förväntade sig ett KRO-medlemskap. Att man kan slippa förklara sig, bevisa vem man är om man är medlem. I vissa sammanhang. Kanske just att det underlättar för omgivningen att placera in en i ett vedertaget system. Så jag sökte.
I går kom svaret. Invalsjuryn har sagt ja och varför inte just här och just nu sätta ner foten och mentalt konstatera, en gång för alla, att jag är riktig, riktig konstnär?
Konstnär på pappret och konstnär i hjärtat.