Det är vitaminer för sinnet att hitta nya spår. Spår som man inte sett förut och som man genast betraktar med ett: Ja, varför inte? Kanske till och med ser som en given nästa sträcka på den där livslånga orienteringen man håller på med.
Inget av det jag har målat har varit i onödan. Allt finns här samlat som en erfarenhet och som en produktionsbas. Ja, jag tycker själv att det är en bra bas till och med.
Nu gör jag ändå ett omtag. Nollställer mig och slår in på ett nytt spår.
Jag fick frågan igår: Är du inte nöjd med ditt måleri som det är? (den personen tyckte att jag borde vara det.)
Det är svårt att förklara. Jag är visst nöjd med mycket som jag har gjort. Men jag vill komma vidare. Till ett annat uttryck. Det är ungefär som när jag började måla som vuxen. Jag ville mer än vad jag kunde. Men klarade jag då att hitta mitt uttryck så tror jag mig kunna göra det nu med. Det finns bara ingen given väg att ta. Ingen förlösande instruktion att följa. Inget råd som enkelt leder rätt.
En sak är dock säker.
Jag kommer att veta när jag är där.
