Innan andra har vaknat smyger jag upp, gör lite extrago frukost och hasar till målarrummet. Det är tidigt. Jag sätter på en Ry Cooder-CD (julmusiken får komma sedan) och jobbar en stund med några målningar som hänger uppe.
Jag använder nästan aldrig staffli. Föredrar att istället häfta fast duken direkt på en målarvägg. Jag vill kunna gå på ordentligt utan att något riskerar att ge vika. Därför kilramar jag också dukar först när jag är mer eller mindre klar med en målning. Det händer, om än inte ofta, att jag ändrar storlek på en målning och då är det bra att inte ha kilramat den från start. För att kunna vara flexibel med slutgiltiga måtten, alltså.
Jag har tänkt på en sak. När man målar (skapar överhuvudtaget) handlar det mycket om förtroende. Både självförtroende och förtroende för att färgen, duken och penslarna ska vilja samverka med en. Man måste kunna ge ärligt och ta emot på samma öppna sätt. Det är som med all annan kommunikation. Det är först när det uppstår ett riktigt möte och en växelverkan som något större än de enskilda beståndsdelarna kan uppstå.
Nu är det dags för julfirande. I år kommer julen att ha utrymme för både umgänge, vila och arbete med måleriet. Jag ser mycket fram emot alltihopa och önskar alla en riktigt GOD JUL.
